Howlin Rain - Watermelon (CD)

Fakta I celebration av 20 år på bussen till aldrig-aldrig-land levererar Howlin Rain Watermelon, en glittrande gåva av djupa covernummer hämtade från en sen FM-sändning som aldrig fanns, en tid då LP-skivor, vattensängar och bonger stod sida vid sida i headshops utspridda över kusterna och det inre av landet. Watermelon sammanfattar bandgrundaren Ethan Millers långa, märkliga resa från den sprängda Blue Cheer-nebulosan i Comets On Fire, till Howlin Rains pågående kärleksbrev till 70-talets rockradio (och tiden hos Rick Rubins amerikanska skivbolag), sedan ett uppehåll bland acid-folkens liljefält i Heron Oblivion innan de gav sig ut i den extatiska silverströmmen i rymden med The Odyssey Cult och Orcutt Shelley Miller. Med Watermelon har Miller återigen gett Howlin Rains ständigt föränderliga lineup ny energi; endast trummisen Justin Smith från de senaste banden är kvar, och med sig har de Jonny Niemann (keyboard), Jason Soda (gitarr och sång), Kyre Wilcox (bas och sång) samt framstående gäster som Chris Robinson (The Black Crowes), Ty Segall och David Nance. Det nya bandet återvänder inte helt till de välklippta häckarna från The Russian Wilds, trots att skivan utforskar en del av AOR-tropikerna, utan omsätter lärdomarna Ethan fick i storbolagens vildmark till en spegel av bandets mer blygsamma, avskalade rötter, bruten tillbaka genom de tajtare psykrockrörelserna från de senaste Silver Current-utgåvorna. Med låtar av Mountain, Judee Sill, Sugluk, Moby Grape, Fairport Convention, Todd Rundgren, Scott Walker, Tim Hardin och Mountain Bus (som bidrar med Rosali, albumets passande avslutning, en fin Dead-inspirerad jam som leder in i den kosmiska snåret). Silver Paper, den inledande singeln, tar Mountains uppriktiga, slitna och skrovliga soulsång (passande framförd av The Black Crowes Chris Robinson) och gitarrpyrotekniken upp i en (betydligt) högre tonart. 30th Century Man tillför Scott Walker-klassikern explosiva fuzz-solon och vilsna, sena nattliga röster (med Ty Segall, den perfekta motpolen till Walkers sammetslena croon). Fall Away, ett spår från den banbrytande samlingen Native North America på Light in the Attic, byter ut den oefterhärmliga backbeaten från First Nations mot Crazy Horses tuggande rytm och sprakande fuzz. För den som tappat bort Howlin Rains spår genom åren, eller hoppat av efter The Russian Wilds, är den här LP-skivan en hård omstart, en fantastisk injektion av psykedelisk kraft, en härlig nyuppfinning av ett band som inte är främmande för nya början. Varje spår på Watermelon öppnar en ny låda med överraskningar, och för att inte förstöra dem med ord låter jag dem vara oomtalade – allt som krävs för att låsa upp dem är en enkel nålisättning.