Will Guthrie - Nist-Nah (LP)

Fakta LP-version. Nantes-baserade australiske trumslagaren och slagverkaren Will Guthrie återvänder till Black Truffle med Nist-Nah. Liksom hans tidigare soloskiva på skivbolaget, den bullriga hip-hop-concrète-skivan People Pleaser (BT 027LP, 2017), visar Nist-Nah Guthrie på väg åt en ny riktning, den här gången i en svit med sex slagverksstycken som främst använder metallofonerna, handtrummorna och gongerna från indonesiska gamelanensembler. Musiken bygger på Guthries resor i Indonesien och hans studier av olika former av gamelanmusik, från den värdiga, svävande tidsuppfattningen i den javanesiska hovgamelanen Gamelan Sekatan, till den vanvettiga, råa upprepningen som följer med den javanesiska trancerituellen Jathilan, till det skimrande akustiska glitchet hos den samtida balinesiske tonsättaren Dewa Alit och hans Gamelan Salukat. Men Nist-Nah är långt ifrån en övning i exotism. Skivan utvecklas ur Guthries omfattande arbete med metallslagverk de senaste åren (som hörs till exempel på hans LP från 2015 för iDEAL, Sacrée Obsession), där gongor, sjungande skålar och cymbaler används för att bygga väggar av svävande toner och knastrande detaljer. Även om Guthrie breddar sin palett för att utforska gamelaninstrumentering och hylla sin kärlek till denna sofistikerade men elementära slagverksmusik, präglas styckena lika mycket av hans intresse för frijazz, elektroakustisk musik och olika experimentella musikpraktiker, där han utforskar långa toner, utökade tekniker och icke-metrisk puls. Nist-Nah bjuder på en mängd olika angreppssätt över sina sex stycken, från den skarpa, precisa rytmiska komplexiteten i den inledande titelspåret till de dånande texturerna i ”Catlike” och ”Elders”. I det episka avslutande ”Kebogiro Glendeng” erbjuder Guthrie en utdragen, lagrad tolkning av ett javanesiskt stycke ur ett repertoarområde som främst används för uppvärmning, nybörjargrupper och barn som precis lär sig gamelan. Han gör elegant en gest åt sin egen amatörstatus samtidigt som han använder styckets envetet upprepade melodi som en utvidgad utforskning av upprepningens hypnotiska effekter, han glider in och ut ur takten med sig själv för att skapa omtumlande, narkotiska effekter tills stycket till slut löses upp i en vajande dimma. Bilder av Sylvie Meunier. Inspelad 2019 av Lucas Pizzini. Mixad och mastrad av Joe Talia på Good Mixture, Tokyo. Skuren av Kassian Troyer på Dubplates & Mastering, Berlin.