Will Guthrie - Nist-Nah (CD)

Fakta Nantesbaserade australiske trummisen och slagverkaren Will Guthrie återvänder till Black Truffle med Nist-Nah. Liksom hans tidigare soloskiva på skivbolaget, den bullriga hiphop-concrète-skivan People Pleaser (BT 027LP, 2017), finner Nist-Nah Guthrie på nya vägar, denna gång i en svit med sex slagverksstycken som främst använder metallofoner, handtrummor och gongs från Indonesiens gamelanensembler. Musiken bygger på Guthries resor i Indonesien och hans studier av olika former av gamelanmusik, från den värdiga, svävande tidslösheten i den javanesiska hovgamelanen Gamelan Sekatan, till den yra, hotfulla upprepningen som följer med den javanesiska trancerituella Jathilan, till det skimrande akustiska glitchet hos den samtida balinesiske kompositören Dewa Alit och hans Gamelan Salukat. Nist-Nah är dock långt ifrån en övning i exotism. Den utvecklas ur Guthries omfattande arbete med metallslagverk de senaste åren (som hörs till exempel på hans LP från 2015 för iDEAL, Sacrée Obsession), där gongs, sånglådor och cymbaler används för att bygga upp väggar av svävande toner och sprakande detaljer. Även om Guthrie breddar sin palett för att utforska gamelaninstrumentering och hylla sin kärlek till denna sofistikerade men elementära slagverksmusik, präglas styckena lika mycket av Guthries intresse för free jazz, elektroakustisk musik och olika experimentella musikpraktiker, där han utforskar långa toner, utvidgade tekniker och icke-metrisk puls. Nist-Nah bjuder på en mängd olika angreppssätt över sina sex stycken, från den knakande, precisa rytmiska komplexiteten i den inledande titelspåret till de dånande texturerna i ”Catlike” och ”Elders”. I det episka avslutande ”Kebogiro Glendeng” erbjuder Guthrie en utdragen, lagrad tolkning av ett javanesiskt stycke ur en repertoar som främst används för uppvärmning, nybörjargrupper och barn som lär sig gamelan, och han nickar elegant till sin egen amatörstatus samtidigt som styckets envist upprepade melodi blir en utdragen utforskning av repetitionens hypnotiska effekter. Han faller in och ut ur takt med sig själv för att skapa yriga, narkotiska effekter tills stycket till slut löses upp i en vajande dimma. Bilder av Sylvie Meunier. Inspelad 2019 av Lucas Pizzini. Mixad och mastrad av Joe Talia på Good Mixture, Tokyo. Skuren av Kassian Troyer på Dubplates & Mastering, Berlin.