Werner Dafeldecker - Parallel Darks (LP)

Fakta Wienfödde, Berlinbaserade elektroakustiske mästaren Werner Dafeldecker skapar en intensiv och vacker musique concrète-resa på Parallel Darks. Han undersöker perspektiv, extrem subjektivitet och de spöken som hemsöker våra hörselvärldar. Var går gränserna för förnuftet? Hur kommer vi till kunskap om världen, och hur delar vi den upplevelsen kollektivt? Var finns punkterna för ömsesidig förståelse, och hur kan vi närma oss de spektrala aspekterna av vår sinnesupplevelse av världen? Det är dessa frågor som har format de angreppssätt Werner Dafeldecker använder på sitt första fullskaliga elektroakustiska verk. Parallel Darks kartlägger ett divergerande men relationellt ljudfält som speglar en intensitet i utövandet som Dafeldecker har odlat under nästan tre decennier. Han sysslar med ljud som ofta befinner sig i periferin av vår lyssning, och Parallel Darks lagrar täta rumsliga texturer till ett tätt vävt ljudtyg. Med material från fältinspelningar, analog syntes och hans utökade instrumentala tekniker för Dafeldecker samman källorna med sömlös precision och skapar en ibland suddig harmoni mellan element som annars kunde verka oförenliga eller i konflikt. Ljudvärlden som Dafeldecker skapar är samtidigt musikalisk och djupt abstrakt. När möjliga harmoniska element uppstår dras de bort genom olika dynamiska inskjutningar, som lockar örats fokus. Det finns inget enda ljudplan, utan en ständig fördjupning, en vacker avgrund av spektakulärt tryck och vital akustisk mörker. Inspelade under 2018 och 2019 dröjer var och en av skivans två stycken vid ljudens förmåga att vara ett spöke. Parallel Darks använder ljud vid själva perceptionens tröskel som antyder oroliga akustiska rum och hemsökta zoner där vardagslyssningens regler måste överges. I dessa zoner konstruerar Dafeldecker med omsorg dolda ljudrelationer som kräver en intensiv lyssning. ”Den jämför musik och verklighet. Musiken fungerar som en observatör: musiken observerar verkligheten. Och det är just gränserna för detta förhållningssätt som får oss att inse något om observationsinstrumentet. Musiken, det kulturellt skapade, blir alltså en metafor för perception. En perception som på intet sätt kan göra rättvisa åt det som har uppfattats, och i detta misslyckande kan den berätta desto mer om gränserna för vår perception och om processen att skapa verklighet i perceptionen.” – Peter Ablinger