Various Artists - Kearney Barton: Architect of the Northwest Sound (CD)

Fakta När Seattle-baserade inspelningsteknikern Kearney Barton dog 2012 hade den 80-årige studioveteranen under de senaste 50 åren spelat in det bästa av Seattles musikscen genom årtiondena. The Fleetwoods, Quincy Jones, The Ventures, The Wailers, The Sonics, Ann Wilson (Heart), The Frantics, The Kingsmen och Dave Lewis för att nämna några. Barton fångade också Seattles livliga R&B- och soulscen från 1960- och 70-talen, bland annat Black On White Affair och Soul Swingers, något som dokumenteras i Light in the Attics serie Wheedle's Groove. Under sina senare år lockade Bartons gammalmodiga rykte samtida band som Young Fresh Fellows, The Smugglers, The Minus 5 och The A-Bones till hans studio. När ett okänt lokalt band ville spela in en demo, sitt debutalbum eller när någon helt enkelt ville fånga sin farbror som spelade banjo eller sin lillasyster och hennes första låtar, gick de till Bartons studio. Vid hans död låg 7 000 bandspelarband staplade i Bartons hus. University of Washington katalogiserade noggrant banden, och f.d. Sub Pop-anställde Dan Trager, som år tidigare lärt sig inspelningens konst av Kearney som student, började lyssna och anteckna. Med input från ett team från universitetet och Light in the Attic satte Dan ihop en kortlista över viktiga spår som skulle bli grunden för denna samling. Kearney Barton: Architect of the Northwest Sound är ett omfattande dokument över Seattle under 1960-, 70- och 80-talen. Det är också ett vittnesbörd om Bartons livslånga engagemang för inspelningskonsten. Samlingen innehåller inspelningar som länge varit slut i handeln, ursprungligen utgivna av lokala skivbolag som Jerden, Topaz, Piccadilly och Etiquette Records. Den spänner över ett brett spektrum av genrer: sitar- och balalaikaspelare, gospelkörer, okända garagebands, steelpans, obskyra soulartister och tonårsgrupper som sjöng a cappella. Här finns också några välkända namn: Sonics, Wailers, en ung Ann Wilson innan Heart, Larry Coryell som gör sina första studioinspelningar med Chuck Mahaffay och Hudson Brothers långt innan de syntes på TV. ”Hur olika de än är finns ett gemensamt drag som sticker ut i hans inspelningar: hårdkokt analog kvalitet”, säger University of Washington-arkivarien John Vallier. ”Det låter som om du är i rummet med trummorna, basen, gitarren och sången. Mixen är minimal. Det är ett rått, sonor verklighet, även när bandet är poppigt och klingande. Det är ett ärligt ljud som inte sockrar det som framförs. Det är Kearney också.”