The Fuzztones - Raw Heat: Real Sound of In Heat (LP)

Fakta The Real Sound of "In Heat": skivans förbehåll säger "NOT produced by Shel Talmy" (The Who, Kinks). Den ursprungliga versionen av albumet In Heat från The Fuzztones, så som det var tänkt att låta. The Fuzztones har funnits i över 30 år som garage rock-revivalband. Även om de ursprungligen kommer från New York arbetade de främst i Europa, där deras variant av retro-60-talsträsk tände upp radiolyssnare från Ungern till Polen och Italien. Den ursprungliga In Heat gavs ut 1989, mitt i garage-revivalens topp, när band som Chesterfield Kings, Lyres och Cynics var hett eftertraktade. Det var föga förvånande att musikbranschen vände det blinda ögat till, men The Fuzztones skrev ändå, mirakulöst nog, ett storbolagskontrakt med RCA. Skivbolagspolitik placerade bandet i en "riktig" studio med en "namnkunnig" producent, som urvattnade deras obändiga energi och uppkäftiga attityd. Till slut blev den ursprungliga skivan en tvåglidare, där det mesta av råheten slipats bort, och den dog en snabb och sorglig död i händerna på kritiker som aldrig uppskattade bandets liveframträdanden. Med garage rockens comeback genom The Hives och The Strokes kan tiden nu vara mogen för The Fuzztones att få ett andra chans. Raw Heat vrider därför klockan tillbaka till när garage rock konkurrerade med punk som den mest spännande musikscenen på decennier. Producerad av grundaren, gitarristen och sångaren Rudi Protrudi och Jordan Tarlow (Outta Place, Morlocks) får inspelningen ny kraft när "Heathen Set" väller ut ur högtalarna. Låtordningen har ändrats från originalinspelningen, vilket ger mer kraft till början. Både den klassiska kyrkorgeln och de farliga gitarrerna är bättre kontrollerade i mixen (originalet lät orgeln överrösta allt). "Hurt On Hold" står fortfarande starkt som bandets verkliga chans på singel, även om "Me Tarzan, You Jane" med sitt framträdande munspel är en nära tvåa. Basens och de primitiva trummornas extra kraft ger hela skivan en rejäl skjuts, särskilt på "Cheyenne Rider" och "You Must Be A Witch". Inte konstigt att Ian Asbury från The Cult var så förtjust i killarna. Den bästa låten är kanske titelspåret "In Heat" – "We'll I'm a big bad wolf, can't ya hear me howl". Ge pojkarna den heder de förtjänar … och all berömmelse!