Teddy Fire / Iguid Fidd - Chastity Revolution And The Submachine Girl (LP)

Fakta Det här är Teddy Fires andra långspelare, med inspelningar från hemmastudion i början av 90-talet. Inspelningarna gjordes av den legendariske skivgrävaren Pablo Yglesias (alias Pablo Cuba/DJ Bongohead), med hans lillebror Teddy (alias Theo Wulff) som sjunger och improviserar som ett muterat barn till Gary Wilson, Jad Fair, Biz Markie och Captain Beefheart. Teddys första skiva, Fluxing Headset Man (Sealed Hotel) från 1996, var en mondo-bizzaro-fest i källaren av enorma mått, gjord av en förpubertal artist. Med intervjuavsnitt, hittade ljud och annat kändes den nästan som ett radioprogram man kunde hitta sent på natten på WFMU: märklig och lo-fi, men kanske lite självmedveten. Den här nya skivan, inspelad när Teddy var i mitten av tonåren, kastar sig in i en formvirvel som är betydligt mer genomarbetad som album. På Chastity backas unge Mr. Fire av Iguid Fidd, ett studioband med växlande medlemmar. Med fantastiskt musikaliskt arbete av så överraskande namn som gitarristen Bond Bergland (Factrix, Saqqara Dogs, Workdogs, Cluster), munspelaren Fritz Fox (Mutants), gitarristen Miki Navazio (Lounge Lizards, Fed Ho, Reggie Workman) och Pablos frekventa musikaliska medarbetare Phil ’Nordit’ Scher (Whimmers) skiftar låtarna från brinnande psykedelisk grymtning till väsande, galen R&B-readymade på ett ögonblick. Chastity har en mitt som hela tiden förskjuts, och varje märkligt varv bjuder på ännu en stor bubblande klump av något unikt snedvridet och vridet storslaget. Skivan innehåller ett helfärgat inlägg med Teddys surrealistiska mash-up-texter och vackert naivt konstverk. Om du har något intresse för 4-spårskultur på dess högsta nivå bör du undersöka Teddy Fires ”chimpadeliska” universum. Om du tror att du inte gillar ”musik för vanliga människor” eller ”barnrock” kan du frestas att avfärda skivan direkt, men det vore ett misstag. Teddy Fire kommer att säga sitt. Revolutionen börjar här. – Byron Coley, 2016. Upplaga på 500 exemplar.