Strauss / Blumenthal / Vay - Piano Quartet / Piano Trio 2 (CD)

Fakta En radikalt systematisk logik visade sig redan tidigt i Richard Strauss musik. Han undvek de instrumentala genrerna, dras till tonsviten från första början och arbetade mot målet att göra operan till sitt centrala fokus. Men hans början låg i kammarmusiken, något som denna utgåva visar med två exempel i nya inspelningar. Pianotrion nr 2 är längre än sin företrädare och mycket ambitiös både i tonspråk och utförande. De formella normerna – sonatform, sångform, scherzo och sedan ytterligare en sonatsats – upprätthålls med fullständighet och elegans. Pianotrion hade en lång tradition som gick tillbaka till Haydn, Mozart och Beethoven, men tonsättaren som satte måttet mitt på 1800-talet syns här tydligt i en förebildande roll: Mendelssohn. Bara omkring sju år skilde denna trio från Strauss enda pianokvartett, och 1885 var han fortfarande en mycket ung tonsättare. Kvartetten visar imponerande framsteg i tekniken; nu tycks Strauss ha kunnat använda alla kompositoriska resurser som fanns då, och de högre virtuosa kraven på instrumentalisterna är också tydliga. Strauss väckte störst uppmärksamhet med sitt stora verk op. 13, som varar nästan fyrtio minuter och som till och med gav honom ett pris från Berliner Tonkünstlerverein.