Shizuoka Rock N Roll Kumiai - Eikyu (2LP)

Fakta "Jag är Shizuokas Mick Jagger", väser sångaren i Shizuoka Rock'n'Roll Kumiai i öppningsspåret ”Schon No Rock” på deras enda LP, Eikyu Hozonban. Året var 1973, och detta band av energiska gymnasieelever från Shizuoka-prefekturen, en solig region längs kusten söder om Tokyo, frambesvärjde en storm. Precis som andra grupper från deras generation, som Flower Travellin' Band och Happy End, är influenserna från västerländska skivor från 60-talet i deras sound oförneka­liga, men det vore fel att mäta deras sound efter hur mycket de liknar andra akter. På den här första dubbel-LP-utgåvan får vi elva spår med kompromisslös DIY-anda och en högljudd japansk ungdomlig revolt. När sångaren inte är Mick Jagger är han en sluddrig Bob Dylan-imitatör på bluesiga ”Rainbow Queen” och balanserar säkert på psykedeliska slidegitarrer. ”Okane Ga Ichiban” börjar som en garagerocklåt i Small Faces-stil men tar gradvis en konstig vändning när hårda vokala harmonier spökar i bakgrunden och sångaren faller under en förhäxning av sina gnällande begär efter pengar. ”Onna to Aka” med sina syrarockiga gitarrer och pulserande primitiva trumlådeliknande slagverk hamnar någonstans mellan Suicide och Chrome, och dess plötsliga utbrott av slagverk är förföriskt välavvägda. P-VINE är glada över att ge ut Eikyuu Hozonban på begränsad vinyl med en ikonisk japansk obi-strip och återuppliva den brusande kreativa undergrunden i 70-talets Japan.