Rocco Carbonara - Osvaldo Coluccino: Diade (Various Artists) (CD)

Fakta Dualitet som essens Den fyllda nästan tomma rymden där endast två närvaron destillerar sina separerade essenser; fullständigheten hos endast två subjekt som representerar alla andra; medvetenheten i att underordna sig magnetismen hos det subtraherade och det saknade; tillståndets konsistens av tystnad, orörlighet och tidlöshet; det väsentliga värdet av det andra. Var och en av titlarna på dessa duetter, alla ett enda ord, bär semantiska möjligheter inneboende i dualitet, en motsägelse löst i idealet att återsammanfoga dualismen till enhet. Ali (Vingar), likvärdig laterално som dualitet, som delar sig i två och lika fullt håller samman; Diade (Dyad), par, dualitet, och i biologin kromosomen i könsceller bildad av två homologa kromatider förenade, moderlig och faderlig; Talea (Sticklingen), i botaniken ett liv som föds genom ett annat som lemlästar och ympar sig själv; Appulso (Appulsus), i astronomin den skenbara närmningen av en stjärna till en planet, så att stjärnan verkar röra vid den; Giano (Janus), guden med två ansikten, som kan blicka mot de två entiteterna framtid och förflutet men inte mot nuet, ansvarig för trösklar och passager, som presiderar över alla början; Specchio (Spegel), den reflekterande ”andra”, i den ömsesidiga jämförelsen av varje par eller duo; Cenere (Aska), materia som inkluderar den ursprungliga fullheten – simulakrumet av vad den var – och dess upplösning, emblemet för den osynlighet som väntar; Gemina (Tvilling), det som är dubbelt, ett adjektiv böjt här, på italienska, i femininum, vilket lämnar tolkningen öppen (dubbelt musikaliskt uttryck? en dubbel förening av utövare?…), och i genetiken det ”bivalenta paret” av kromosomer, som förenas och sedan delas; Stati (Tillstånd), förutom att vara ett substantiv – ordet som på italienska i en av sina betydelser är besläktat med statik, från latinets status, ”det som står stilla” –, är det också ett perfekt particip som låter subjekten existera i samma tid för hur de är nu och för vad de har ”varit”, ”stati” (med tanke på detta stycke, uppdelat i tre delar, i sekvensen stasis–rörelse–stasis: ”Du ensam visste att rörelse inte skiljer sig från stasis.” Eugenio Montale, ur Satura); Stigma (Stigma), det explicita avtrycket av en implicit ägare av det, men också, i botaniken, den del av pistillen som är avsedd att ta emot och gro; Etra (Luft), en sorts luft som här gör fysisk vind och metafysisk vind samtidigt närvarande, som blandas i en hemsökt virvel…