Q. Lazzarus - Goodbye Horses: The Many Lives Of Q Lazzarus (LP, Färgad vinyl, Splatter, Lila/Svart/Vit)

Fakta Limited Edition i lila med svart och vit splatter-vinyl. För nästan alla var ingången till Q Lazzarus musik ”Goodbye Horses”. Låten dök först upp 1988, i Jonathan Demmes Married to the Mob, men slog inte igenom på allvar förrän den ökänt återkom i Demmes The Silence of the Lambs 1991. ”Goodbye Horses” kändes som ett helt eget universum: drömlik och helt ovanlig, en omedelbar klassiker som lämnade lyssnarna fängslade och nyfikna på rösten bakom den. Den rösten tillhörde Diane Luckey, en unikt begåvad artist vars musik var före sin tid och som under hennes livstid till stor del förblev okänd. I samband med releasen av Aridjis Fuentes dokumentärfilm GoodbyeHorses: The Many Lives of Q Lazzarus släpper Sacred Bones en samling låtar som spänner över hela Qs karriär och visar hennes olika epoker och hela bredden av hennes personlighet. Det är första musiksamlingen som fått välsignelse från Qs återstående familj, och Goodbye Horses är hennes första och enda fullängdsutgåva. Materialet spelades in mellan 1985 och 1995, och den här skatten av tidigare outgivna låtar speglar några av de mest intressanta sidorna av popmusiken under de senaste fyra decennierna, på ett sätt som känns både kunnigt och vilt eklektiskt. Den namngivande ”Goodbye Horses” är fortfarande en unik bit spöklik new wave-perfektion, och man kan tänka sig ett helt Q Lazzarus-album format kring den estetiken. Men liksom sångare som Alison Moyet, Annie Lennox eller Lisa Gerrard kunde Qs kameleontiska röst passa perfekt till många olika stilar och miljöer. Hennes cover på Talking Heads ”Heaven” förvandlar låten till en kraftfull powerballad med klingande pianoslingor, medan hennes tolkning av Gershwins ”Summertime” låter som en dubbig klubbredux som hade kunnat passa lika bra till Grace Jones Nightclubbing-era. Låtar som ”My Mistake” och ”Hellfire” flirtar med house och visar hur bräkig och kraftfull Qs röst kunde vara när hon verkligen släppte loss, medan ”Don't Let Go” låter som den sortens bombastiska radiosingel Cher kunde ha släppt för flera decennier sedan. På andra ställen för låtar som ”Bang Bang” och ”I See Your Eyes” fram den gitarrdrivna alternativa rocken, som i ett parallellt universum hade kunnat göra dem till fasta inslag på 120 Minutes.