Plosivs - Yell At Cloud

Fakta Efter över fyra års arbete är Yell At Cloud uppföljaren till Plosivs hyllade debut (RollingStone.Biz skrev "best new release of the week" 2021). Varför dröjde det så länge mellan utgivningarna, undrar du kanske?

I november 2020 blev bandet inbjudet att vara de första försökskaninerna i No Fun Club, den nya inspelningsstudion i Winnipeg, Kanada, och att döpa den nya anläggningen. Bandet skulle bo och spela in i studion och vara helt uppslukat av tillkomsten av den nya skivan. Det var fortfarande under coronanedstängningarna och de första stegen mot tillåten internationell resa. Producenten, ljudteknikern och studiodesignern Mike Bridavsky (Deerhoof, Magnolia Electric Co., The Cowboys, Durand Jones & The Indications, Half Japanese, The Residents) tog emot oss med öppna armar och styrde inspelningen. Tyvärr drog en enorm arktisk storm in, även med Winnipegs mått mätt. Anläggningen var utan ström de första fem dagarna. Med generatorer som gick på diesel och värme från fårtalg fick bandet använda så lite el som möjligt. Det mesta av det du hör på Yell At Cloud spelades in i mörker eller vid levande ljus i temperaturer under noll. Det var inte lika romantiskt som det låter. På grund av Kanadas regler för utländska resenärer under pandemin fick vi varje dag ta oss till fots i snöstormliknande väder till en klinik en mil bort, där vi fick provtagning i näsan, mellan tårna och i ljumskarna för att testas för covid, så att vi fick stanna i landet ytterligare 24 timmar. Föreställ dig ett band som försöker spela in en skiva i John Carpenters The Thing. Det fick stor påverkan på materialet och hur det fångades på band. Till slut blev inspelningarna så intensiva att bandmedlemmarna inte längre kunde hålla fokus till slutet, och de bestämde sig för att åka hem och slutföra skivan vid ett senare tillfälle. Månader blev till år. Trummisen Atom Willard var nu fast medlem i Alkaline Trio. Gitarristen John Reis fokuserade på Hot Snakes och sina soloinspelningar och spelningar med Swami John Reis. Sångaren och gitarristen Rob Crow fortsatte med Pinback och en mängd projekt, både musikaliska och visuella. Basisten Jordan Clark återknöt kontakten med sitt band The Frights och började turnera och spela in med dem igen. Det virvlade upp en så enorm känslomässig dammsky under inspelningen av Yell At Cloud att det tog fyra år att lägga sig. Till slut klev Ben Moore in, han som spelade in och mixade bandets debut, och mixade Yell At Cloud. För att skapa en sömlös kontinuitet med de ursprungliga låtarna mixade Ben majoriteten av filerna i mörker, med skärmens ljusstyrka på lägsta inställning. Resultatet är ett klaustrofobiskt album som söker en oas inom sig. Från skakande dissonans till upplyftande harmoniska möten är Yell At Cloud ett kargt, svartvitt avsteg från debuten.