O Yama O - Galo

Fakta O Yama O återvänder med sin första fullängdsskiva sedan debuten 2018, den självbetitlade skivan. På Galo är duon skulptören Rie Nakajima och sångerskan Keiko Yamamoto fast förankrade i bandet tillsammans med slagverkaren Marie Roux och violinisten och bildkonstnären Billy Steiger, och projektet denna gång är en riktig fyrvägsintrassling – eller fem om man räknar med skivans kraftfulla producent David Cunningham som en femte osynlig medlem. Gruppen är kanske redan känd för sin utforskning av folkloristiska Japan och ”vardagslivets hemtama och demokratiska karaktär”, och en del av magin i O Yama O kommer från att trolla fram stämningar ur de minsta beståndsdelarna. På Galo ackompanjeras Nakajimas objektorkester av fågelvisslare, kalimbor, kotot, en Pierre Berthet ”ljudhatt” och ett av de där plaströrsvirvlarna som ger ett överraskande behagligt tjutande, särskilt i Roux händer. Tillsammans påminner deras ljud om de vitt utflippade klangerna på Anton Bruhins Vom Goldabfischer (också han en vän av ett PVC-rör, som han försåg med ett vass och kallade en ch-pon), och de tecknar ett hoppfullt landskap för verkligt experimentell folkmusik: en hal utforskning av seder, rutiner, berättande och skilda influenser. Skisserna från O Yama O:s tidigare arbeten kommer på Galo som låtar rika på melodi, tillsammans med någon enstaka sång, utarbetade men helt surrealistiska, bildade lika naturligt som ett moln och skingrade till ny klarhet nästa morgon. Trots att skivan underligt nog spelades in i flera delar och på distans mellan London, Devon, Luzern och Fukuoka, har Galo en god utsikt över Albion från sitt fönster. Den blockflöjt- och violinledda ”Harvest Dance” bygger visserligen på material från Weird Walk, men Steigers folkmelodi och Cunninghams produktion är allt annat än rent lantliga. Kanske är det detta som får oss att tänka på folkmusik. Eller kanske är det gruppens egna språk, som på en gång känns igen och ändå är helt främmande. Yamamoto säger om gruppens arbete att ”lyssnande blir till samtal, samtal blir till att höra, att höra blir till sång, sång blir till tystnad och tystnad blir till skulptur.” Det är en enkel process, men rik på belöning – en sökande typ av struktur som ryms för varje lyssnare.