Mozart / Donohoe - Piano Sonatas 2 (CD)

Fakta Den efterlängtade andra volymen i Peter Donohoes kompletta genomgång av Mozarts pianosonater för SOMM Recordings fokuserar på tre sonater som Mozart skrev under sin olyckliga resa till Paris 1777. Den nya utgåvan följer på ett märkbart kritikerberöm för volym 1, bland annat BBC Music Magazines utnämning till Recording of the Month, där tidningen konstaterade: ”It was high time someone blew the cobwebs off this still under-appreciated repertoire, and Donohoe is clearly the person to do it.” Volym 2 lovar ännu mer avslöjande framföranden från Donohoe, som i Gramophones recension av volym 1 prisades för att visa ”a personal involvement that is as touching as it is fascinating and finely considered”. Den som väntar på den mäktiga Jupitersymfonin kan se pianosonaten i C-dur (nr 7, K309) som en förvarning, med ovanligt detaljerade tempoangivelser och inslag av improvisation på sina ställen. Sonaten kan ha tillkommit med Rosa Cannabich i tankarna, Mozarts 15-åriga elev, som gav det första framförandet i slutet av 1777. I en för Mozart relativt sällsynt tonart skrevs pianosonaten i a-moll (nr 8, K310) 1778, strax efter att kompositörens mor dött. Intensiv och uttrycksfull, den är, som Christopher Morley kortfattat formulerar det i sina informativa noter, ”Mozart at his most grim”. Pianosonaten i D-dur (nr 9, K311) är rymlig, full av storslagna gester och livfull briljans, ”a big, spectacular Sonata, full of effect and color”, och utforskar hela klaviaturen med en vinnande exuberans. Rondot i a-moll (K511) skrevs i mars 1787 och, skriver Christopher Morley, ”unfettered by the obligations of orchestral constraints, [it] builds in chromatic intensity and melodic urgency to emerge as one of the most profound movements ever penned by the composer”. Volym 2 av Peter Donohoes Mozart-pianosonater infriar det hopp The Classical Review uttryckte om sin föregångare: att den ”surely make listeners eager to hear the next volumes”.