Mort Garson - Mother Earth's Plantasia

Fakta Om du köpte en svärmorstunga, en sparrisorm, en fredslilja eller någon annan växt från Mother Earth på Melrose Avenue i Los Angeles (eller en Simmons-madrass från Sears) 1976, tog du också med dig hem Plantasia, ett album inspelat speciellt för växter. Undertiteln ”warm earth music for plants... and the people that love them” lyder på svenska ungefär ”varm jordmusik för växter… och människorna som älskar dem”, och albumet är fullt av pastorala, charmiga och helt ovetenskapliga låtar spelade på det nymodiga instrumentet Moog. Före Brian Eno gjorde Mort Garson diskret musik. Utbildad vid Juilliard och verksam som studiomusiker i efterkrigstiden skrev Garson loungehits, komponerade musiken till månlandningen 1969 och gjorde mjuka arrangemang åt Doris Day, och han lade gråtmilda countrystråkar kring Glen Campbells ”By the Time I Get to Phoenix”. Men som hans dotter Day Darmet minns det: ”När min pappa upptäckte synthesizern insåg han att han inte längre ville göra popmusik.” Garson mötte Robert Moog och hans nya instrument på Audio Engineering Societys konvent på västkusten 1967 och började genast experimentera med det. ”Min mamma hade många växter”, säger Darmet. ”Hon trodde inte på organiserad religion, hon tyckte att jorden var det bästa i hela världen. Vad det än var som skapade oss var det fantastiskt.” Hon visste dessutom när hennes man hade en bra låt. Hur nyskapande det än må verka är Plantasia helt enkelt full av bra melodier. Utgåvan markerar den första officiella återutgivningen av den länge eftertraktade kultklassikern. Lyssnar man på Plantasia på 2000-talet framstår den mindre som en hyllning till våra fotosyntetiserande vänner av Garson och mer som en hyllning till hans fru, han med den gröna tummen som fick allt runt honom att blomstra. ”Min pappa skulle bli helt glad över att veta att folk verkligen är intresserade av den här musiken, som inte var populär alls då”, säger Darmet om Plantasias nya renässans. ”Han skulle bli fascinerad av att folk äntligen förstår och uppskattar den här delen av hans musikaliska karriär, som han inte fick någon uppskattning för på den tiden.” Garson verkar vara överallt igen, även om han inte riktigt uppmärksammas, precis som en krukväxt.