Miles Davis - My Funny Valentine: In Concert (LP, 180 gram, Limited Edition)

Fakta Miles Davis blir balladiskt på My Funny Valentine: Livealbumet präglas av djup känsla, spontan briljans, poetisk elegans och känslig skönhet. Mastrad i MoFis studio i Kalifornien och pressad på MoFi SuperVinyl för referensljud: Mobile Fidelitys 180 g 33 rpm SuperVinyl-LP, 60-årsjubileumsutgåva av inspelningen från 1965. Den spelar med livaktig klarhet, balanserade toner och akustisk närhet. My Funny Valentine: Miles Davis in Concert markerar flera historiska vändpunkter. För Davis är livealbumet sista gången han spelar standards på skiva i stället för egna kompositioner. Det är också ett av de sista dokumenten från samma band som gjorde Seven Steps to Heaven. Verket är fullt av bebopmelodik men håller sig borta från Davis ofta omstridda avantgardistiska lutning. Viktigast av allt fångar den rikt texturerade skivan, som är pendang till det snabba Four & More, de varma balladerna och de känsliga stycken som framfördes på en välgörenhetskonsert den 12 februari 1964 i New Yorks då nybyggda Philharmonic Hall, bara månader efter president Kennedys mord. Som om Davis hämtade gudomlig inspiration lät han aldrig mer elegant eller poetisk, särskilt med tanke på den unika karaktären hos denna 60-årsjubileumsutgåva. Mastrad i MoFis studio i Kalifornien, levererad i ett Stoughton-omslag, pressad hos Fidelity Record Pressing på MoFi SuperVinyl och strikt begränsad till 3 000 numrerade exemplar spelar Mobile Fidelitys 180 g 33 rpm SuperVinyl-LP med fantastiskt djup, närvaro, dynamik, klarhet och rumsklang. Med SuperVinyls så lågt brusgolv som möjligt och utmärkt spårdefinition har denna audiofila LP balans, tonalitet och luftighet som återskapar upplevelsen av att höra livejazz i en akustiskt idealisk lokal. Varje enskilt instruments bild, tonernas avklingande, pianots inre register och hornens symmetri återges med påtaglig detaljrikedom. Konserten hölls som en välgörenhetsinsamling för väljarregistrering i Södern och som insamling till NAACP, Congress of Racial Equality och SNCC, mitt i medborgarrättsrörelsens höjdpunkt, en sak som låg Davis varmt om hjärtat. De oväntade omständigheterna kring Kennedys död höjde insatserna ytterligare. Davis hade år tidigare uttryckt beundran för Kennedy, och han verkar närma sig kompositionerna på My Funny Valentine (framför allt titelspåret) som en hyllning till den bortgångne ledaren. Nära ettårsdagen av sitt samarbete förvandlade han och hans band halva kvällen till ett kollektivt monologstycke av stycken fyllda av djupt känslosamma passager, spontan briljans, känslig skönhet och upphöjd vemod. Elegiska stämningar genomsyrar framträdandena; Davis och hans Harmon-dämpare målar med intrikata penseldrag. Pianisten Herbie Hancock, basisten Ron Carter och trummisen Tony Williams står sin ledare fullt jämbördiga. De skulle fortsätta med Davis fram till slutet av decenniet och var med och bildade hans andra stora kvintett. Men den hemliga vapnet på My Funny Valentine är tenorsaxofonisten George Coleman, som jazzexperterna Brian Morton och Richard Cook kallar ”en av de obesjungna hjältarna i modern jazz”. Hans linjer är subtila och sofistikerade, rakt på men kapabla till oväntade vändningar. Här kommer Coleman verkligen till sin rätt. Kombinationen av introspektiv kemi, lyrisk räckvidd och telepatisk kommunikation som gruppen visar på My Funny Valentine överträffar allt annat Davis gjorde live på 1960-talet. Ett enda lyssningstillfälle bekräftar att något särskilt pågår. Och på denna fantastiska nyutgåva återges dessa egenskaper så genomskinligt som källan. Här har du chansen att uppleva dem om och om igen. 1/4" / 15 IPS analog kopia till DSD 64 till analog konsol till skärmaskin Numrerad 180 g 33 rpm SuperVinyl-LP LIMITERAD UPPLAGA PÅ 3 000 Låtlista: Sida ett: 1. My Funny Valentine 2. All of You Sida två: 1. Stella by Starlight 2. All Blues 3. I Thought About You