Michael Harris - Ego Decimation Profile (CD)

Fakta Michael Harris är en av de mest hyllade instrumentala gitarristerna, tack vare ett antal soloskivor under de senaste två decennierna och sitt nuvarande progmetalband Thought Chamber. Hans album "Orchestrate" från 2006, utgivet av Lion Music, fick glödande recensioner från media världen över. Varför har Michael valt att återutge sitt verk "Ego Decimation Profile" från 1996? Först och främst är den här utgåvan en remixad, remasterad och ny förpackad version. Michael remixade och remasterade skivan själv. Om remixen och remastringen säger Michael: "EDP kom ursprungligen ut på 90-talet, när en torrare mix var inne, så ett av mina mål med att remixa skivan var att få ett mer ambient ljud överlag (särskilt på sologitarrerna och trummorna). Mina mål var också att få en bättre trumton, ett "rundare" ljud överlag och att använda stereofältet lite mer, med saker som stereodelay och panorering." Stilistiskt är "EDP" en blandning av metal, prog, funk, groove och jazzfusion och anses vara Harris tyngsta instrumentala skiva hittills, eftersom metalinflytandet finns genomgående i alla låtar. Skivan innehåller dock tre av Michaels egna favoritlåtar i långsammare tempo: "Grandscape", "Pawn to King IV" och "Terminus Epic". Melodi och komposition var Michaels främsta fokus på skivan. Även när det blir som mest progressivt försökte Harris att aldrig gå över gränsen med häftiga solon eller invecklade partier. Albumet var också en öppen inbjudan till fantastiskt musicerande från de andra musikerna, och för att uppnå det komponerades många av låtarna medvetet med sektioner som lämnar utrymme för byten. Om sitt syfte med albumet säger Michael: "Det var att blanda rock, prog, jazzfusion, groove, funk och neoklassisk musik, allt med melodi och massor av gitarr. Förutom öppningsstycket "Forewarning" finns det inte särskilt många keyboards på skivan. Mitt mål med alla mina instrumentala skivor är att kompositionerna är starka, melodierna är originella och minnesvärda och att jag inte bara visar hur många toner jag kan spela på gitarr." MICHAELS LÅT-FÖR-LÅT-ANALYS 01) Forewarning: "Forewarning" var en vändpunkt för mig som kompositör. Jag föreställde mig ett mycket tungt, progressivt och orkestrerat stycke, vilket jag uppnådde med "FW", och jag ser det som min första "minisymfoni". Rob Stankiewicz spelade ett fint trumspår och jag spelade alla övriga instrument. I den här remixade versionen spelade jag faktiskt om akustikgitarrens intro på stålsträngad gitarr med nylonsträngar. Det här var den enda delen på hela skivan som jag spelade in om. 02) Vicious Uppercut: Tung och snabb med progressiva inslag kändes "Vicious" som en bra uppföljare till "Forewarning" och satte tonen för skivan. 03) Stratus-Fear: Temat i det här stycket var refrängen, som bygger på ett riff i G#-E som jag haft liggande ett tag och som verkligen blomstrade när jag hittade melodin ovanpå. Sedan skrev jag den progressiva mellansektionen, som har en triolkänsla. 04) Julius Seizure: Redan före "Defense Mechanizms" hade jag en vision om att förena metal med jazz (min far är jazzmusiker), och "Julius" gestaltade verkligen det jag ville uppnå. Jag ville också ha ett rent jazzbreak i en tung låt och väntade tålmodigt på rätt inspiration till ett sådant break i det här stycket. Keith Carlock levererade ohyggligt bra på den här. Även om han då var relativt okänd hade jag rekryterat honom på grund av hans fina rykte. Så fantastisk som han var redan då tror jag inte någon kunde ha förutspått den framgång som väntade honom. Han flyttade så småningom till New York och har sedan spelat med John Scofield, Steely Dan och Sting. 05) Pawn to King IV: Baserad på kontrapunktiska och klassiskt inspirerade melodier, uppnådda med volymcrescendon, har jag aldrig gjort något liknande varken före eller efter. Jag hade en demo liggande undanstoppad under lång tid, så jag förfinade den lite, och den blev en fin dynamisk kontrast på skivan. 06) Grandscape: Den lät väldigt filmmusikaktig. Melodierna, känslan och sologitarrtonen var viktigast för mig. Den är relativt enkel och en av mina favoriter på skivan. 07) Hair On the E String: Titeln är en parodi på Bachs "Air On the G String". Låten är dock inte neoklassisk utan metalinspirerad, med ett huvudtema i lydisk mod och en progressiv mellandel med fin trumspelning av Rob. 08) Freudian Trip: Jag har gillat att spela funk i många år, och jag skulle beskriva "Freudian" som en metalfunklåt. Keith och David var som hemma i den här och det var helt enkelt roligt. 09) Brainwarp: Den tyngsta låten på skivan. Jag visste att den skulle passa Matt Thompson perfekt på trummor. Mitt mellansolo börjar med ett av mina favoritlick, och det är ett riktigt galet ett. 10) Terminus Epic: Helt klart en av mina favoriter på skivan. Jag lade ned mycket tid på arrangemanget. Under en lång tid hade jag velat komponera ett snabbt solo eller break uteslutande av naturliga flageoletter, vilket jag gjorde i den här mellandelen, en slags "låt i låten".