Mellits / Duo Sequenza - Yes It's a Thing (CD)

Fakta Den långväntade utgivningen från kammarensemblen Duo Sequenza, YES... IT'S A THING!, innehåller verk av fem uppskattade samtida tonsättare. David Noon är en av USA:s mest produktiva tonsättare. Jerry Owens många utmärkelser inkluderar två nomineringar till Pulitzerpriset. Jorge Muñiz musik har framförts av kammarensembler, körer och orkestrar över hela världen. Marc Mellits är en av sin generations främsta amerikanska tonsättare och en av de mest framförda och inspelade levande tonsättarna i USA. Amin Sharifis senaste verk har framförts i USA, Europa och hans hemland Iran. Programmet inleds med David Noons Partita op. 103, som består av fyra satser med anklang av barockens dansformer. Verket fångar deras lantliga charm i en nytolkad kontext som använder kromatiska harmoniska och lyriska melodiska material. Det svävande verket Mesquanowat', komponerat av Jerry Owen och uppkallat efter det mesquakiska ordet för rödstjärtad glada, fångar andan hos både den majestätiska fågeln och Mesquakiestammen. De två styckena i Marc Mellits ödmjukt namngivna Two Pieces for Flute and Guitar lyfter fram hans egna musikaliska stil: en eklektisk blandning av pådrivande rytmer, överdådig lyrik och livfulla orkestreringar som tillsammans når djupt fram till lyssnaren. "Fast" utnyttjar växlande taktarter och rytmisk minimalism på ett sätt som är helt hans eget, medan "Elegy for Lefty; Expressive" är gripande vemodig och kusligt suggestiv. Duets Exhibition, komponerad av Amin Sharifi, består av en samling korta stycken som är utformade för att föra lyssnaren in i en upplevelse där alla sinnen engageras bortom enbart lyssnande. Albumet avslutas med Jorge Muñiz South Shore Suite, skriven som en metafor för en resa på South Shore-linjen. Den hämtar från mångskiftande musikaliska element från Mellanvästern och Indianas folkliga tradition: jazz, blues, country, R&B och till och med rock. Den första satsen, "Prologue: South Bend, Indiana", etablerar tågmetaforen som en rytmisk ostinato med oväntade taktbyten, och i den avslutande satsen, "Epilogue: Chicago", som spelas attacca, blir känslan av tågets rörelse allt tydligare när tåget närmar sig målet Chicago.