Matan Porat - Cellosonaten - Sonaten (CD)

Fakta Den vanliga frågan om vem som var den viktigaste ungerska tonsättaren under nittonhundratalet – Bartók eller Kodály – skulle de två likasinnade vännerna ha avvisat med kraft. Å ena sidan delade de många idéer och mål, till exempel forskningen om ungersk folkmusik, som de spelade in på ute på landsbygden före och efter första världskriget med hjälp av en vaxcylinderfonograf. Bartók och Kodály gjorde den ursprungliga musiken i bondesamhällena till grund för sina egna idiom, som de sedan utvecklade på mycket personliga sätt, och den har ingenting att göra med föreställningen om csárdás-eld och puszta-romantik. Å andra sidan utvecklades de två tonsättarnas karriärer helt olika. Medan Bartók omfamnade den internationella modernismen och gick i amerikansk exil mitt under fascismens maktutövning i Ungern, stannade Kodály kvar i sitt hemland även under politiskt svåra förhållanden och ägnade sig orubbligt åt sin stora uppgift: att integrera musiken i skolundervisningen för att göra den till grund för nationell medvetenhet och socialt beteende. Verken som Kodály skrev i denna anda under mellankrigstiden ingår nu i kanon för orkester- och körmusik. Men det finns också en mindre känd Kodály, som fram till 1918, nästan obemärkt av den internationella musikvärlden, skrev kammarmusik vars djärvhet möttes av stort motstånd i Ungern. I centrum för dessa verk stod cellon: virtuoser som utbildats i den legendariska mästarklassen hos cellisten David Popper i Budapest introducerade Kodály för instrumentets uttrycksmässiga och stilistiska mångfald. Men även för tidens främsta cellomästare var Sonaten op. 4 för piano, Duetten op. 7 för violin och cello och framför allt den utmanande solosonaten op. 8 expeditioner in i nytt tekniskt och musikaliskt territorium.