Mascagni - L'apoteosi Della Cicogna (2CD)

Fakta Sedan Il Piccolo Marat (1921) hade varit overksam, återupptog Mascagni den 23 mars 1932 Pinotta, omarbetad från kantaten In Filanda. Tonsättarens ingrepp 1932 var utan tvivel viktiga: den lilla kören av Zeffiri som efter det korta preludiet inleder idyllen visar en harmonisk oro som knappast går att föreställa sig hos en tjugoårig Mascagni, och detsamma gäller den ovanliga effekten i finalen, där de två rösterna viskar ett tonande ”T'amo” mot orkesterns tystnad. Dessutom är den rika instrumentala besättningen betydligt större än den man tänkt sig för kantaten. För den symfoniska dikten med röst A Giacomo Leopardi följde Mascagni de stora förebilderna Liszt, Smetana och Strauss: dikten hämtar sin inspiration inte bara från de få verser som sjungs av sopranen; längre fragment, citerade in limine i partituret, ger orkesterinterluderna de uttrycksmässiga impulser som fungerar som ”broar” mellan de olika episoderna. Man kan alltså säga att A Giacomo Leopardi inte är en kantat utan en renodlad symfonisk dikt, där några sjungbara episoder då och då träder fram. Zanetto kan betraktas som en ”liten” opera, inte för att den är kort, inte för att orkestern saknar blåsinstrument eller för att den bara har två roller (sopran och mezzosopran en travesti), utan för sin uttalat lyriska stil och sin grundläggande brist på handling: akten är bara ett långt möte och samtal i Renässansens Florens mellan en ung trubadur och Silvia, en rik och uttråkad dam som besvarar hans kärlek men som, eftersom hon är kurtisan, inte kan tillåta sig en sådan känsla och måste avvisa den unge pojken.