Marvin Gaye - Alive In America (LP, Färgad vinyl, Limited Edition)

Fakta När Gaye skrev kontrakt med Tamla strävade han efter en karriär som artist inom jazz och standardlåtar, utan någon önskan om att bli R&B-artist. Innan släppet av hans första singel började Gaye stava sitt efternamn med ett extra "e", på samma sätt som Sam Cooke. Författaren David Ritz skrev att Gaye gjorde detta för att tysta rykten om hans sexualitet och för att skapa mer distans mellan sig själv och sin far. Marvin var med och formade Motowns sound på 1960-talet, först som anställd studiomusiker och senare som soloartist med en rad framgångar, vilket gav honom smeknamnen "Prince of Motown" och "Prince of Soul". 1962 slog Gaye igenom som medskrivare till Marvelettes låt "Beechwood 4-5789", där han också spelade trummor. Hans första solosucce, "Stubborn Kind of Fellow", släpptes senare samma september och nådde plats 8 på R&B-listan och plats 46 på Billboard Hot 100. Gaye nådde för första gången popens topp 40 med danslåten "Hitch Hike", som toppade på plats 30 på Hot 100. "Pride and Joy" blev Gaye's första singel i topp tio efter att den släpptes 1963. De tre singlarna och låtarna från inspelningarna 1962 ingick på Gayes andra album, That Stubborn Kinda Fellow, som gavs ut på Tamla i januari 1963. Från oktober 1962 medverkade Gaye i Motortown Revue, en serie konsertturnéer med huvudsakligen spelningar längs USA:s nord- och sydöstra kust, som en del av Chitlin' Circuit, en serie rockshower på platser som välkomnade framför allt svarta musiker. En filmad konsert med Gaye på Apollo Theater ägde rum i juni 1963. Senare samma oktober gav Tamla ut livealbumet Marvin Gaye Recorded Live on Stage. "Can I Get a Witness" blev en av Gayes tidiga internationella framgångar. 1964 spelade Gaye in ett framgångsrikt duettalbum med sångerskan Mary Wells, med titeln Together, som nådde plats 42 på popalbumlistan. Albumets dubbelsidiga singel, med "Once Upon a Time" och "What's the Matter With You Baby", nådde var och en topp 20. Gayes nästa solosucce, "How Sweet It Is (To Be Loved By You)", som Holland-Dozier-Holland skrev för honom, nådde plats 6 på Hot 100 och topp 50 i Storbritannien. Gaye började synas i TV runt den här tiden, i program som American Bandstand. 1964 medverkade han också i konsertfilmen The T.A.M.I. Show. 1965 hade Gaye två R&B-ettor med "I'll Be Doggone" och "Ain't That Peculiar", båda skrivna av Miracles. Båda låtarna blev miljonsäljare. Därefter återvände Gaye till jazzinspirerade ballader för ett hyllningsalbum till den nyligen bortgångne Nat "King" Cole. Efter inspelningen av "It Takes Two" med Kim Weston inledde Gaye ett samarbete med Tammi Terrell i en serie duetter, mestadels skrivna av Ashford & Simpson, bland dem "Ain't No Mountain High Enough", "Your Precious Love", "Ain't Nothing Like the Real Thing" och "You're All I Need to Get By". I oktober 1967 kollapsade Terrell i Gayes armar under en konsert i Farmville, Virginia. Terrell fördes därefter till Southside Community Hospital i Farmville, där läkarna upptäckte en elakartad hjärntumör. Gayes Motown-låtar inkluderar "Ain't That Peculiar", "How Sweet It Is (To Be Loved by You)" och "I Heard It Through the Grapevine". Han spelade också in duetter med Mary Wells, Kim Weston, Tammi Terrell och Diana Ross. Under 1970-talet spelade Gaye in albumen What's Going On (1971) och Let's Get It On (1973) och blev en av de första artisterna på Motown som bröt sig loss från produktionsbolagets kontroll. Hans senare inspelningar påverkade flera R&B-subgenrer, som quiet storm och neo soul. "Sexual Healing", utgiven 1982 på albumet Midnight Love, gav honom hans två första Grammy Awards. Gayes sista TV-framträdande var i Motown 25: Yesterday, Today, Forever och Soul Train. Den här konsertinspelningen gjordes flera månader före hans för tidiga död. Limiterad upplaga på 50 marmorerade färgvinylalbum.