Malipiero G F - Piano Works

Fakta Gian Francesco Malipiero (1882–1973) närmade sig pianot med en känsla för uttrycksmässig frihet. Han undvek virtuositetens konventioner och föredrog ett mer intimt och eftertänksamt språk. Hans pianostycken sträcker sig från lyriska miniatyrer till mer komplexa verk, där influenser kan urskiljas från italiensk tidig musik till Debussys, Casellas, Stravinskijs och Skrjabins modernitet. Alessandro Riccardi har programsatt en serie stycken skrivna under 1900- och 1910-talen. De väcker bilden av ett kreativt laboratorium, där harmonisk experimentlust och sökandet efter nya uttrycksformer går hand i hand med djup respekt för det förflutna. Från 1905 står 6 Morceaux för Malipieros första uttryck för sin kompositoriska personlighet, där modala influenser möter trender från slutet av 1800-talet. Tre danze antiche, utgivna 1910, visar Malipiero som den flitige antikvarien, som väckte till liv och transkriberade sina 1600-talsföregångare, till exempel Monteverdi och Gabrieli. Kvartetten Preludi autunnali komponerades i Venedig i september 1914 och förebådar en period av ”evig tragedi” i tonsättarens musik, orsakad av första världskrigets utbrott. Malipiero skrev 1952: ”Deras melankoli är kanske effekten av kriget som precis hade börjat och ännu inte kändes.” Dessa verkan förstärks ytterligare i Maschere che passano från 1918, en tiominuters kvintett av sneda skisser med stora kontraster: mystisk, våldsam, avlägsen, Malipiero på sitt senaste debussyanska. 1920 skrev han sedan en hjärtlig hyllning till Debussy, följd av ”Tre hyllningar”, som undergrävde högtidligheten i titeln genom att tillägnas i tur och ordning en papegoja, en elefant och ”en idiot”. Genom hela albumet, som markerar Alessandro Riccardis debut på Piano Classics, blir pianot ett instrument för personlig introspektion och klangligt utforskande, samtidigt som det bibehåller en stark koppling till den italienska traditionen och blickar framåt.