La Femme - Mystere (2LP)

Fakta Franska popkännarna La Femme presenterar Mystère. La Femme har satt tydliga avtryck i Paris kulturliv, med stadens två sidor, glamouren och det råa, inbäddade i sin musik. Sedan debutalbumet Psycho Tropical Berlin (BORNBAD 051LP, 2013) har resan bara accelererat, och fansen inkluderar regissörerna Jacques Audiard och Romain Gavras till legenderna Jean Michel Jarre och Hedi Slimane. Med ett mer psykedeliskt ljud och gästsångare som skär genom de kargaste elektrobeaten firar La Femme på Mystère sin fantastiska stad. Från det pratglada tête-à-tête i "Conversations Nocturnes" till den pulserande discobeaten i "SSD", en direkt referens till det pulserande nattlivet och den mångkulturella stadsdelen Strasbourg Saint Denis där bandet är baserat. Mystères verkliga behållning ligger dock i La Femmes gåtfulla funderingar kring att förälskas och bli av med kärleken. En samling korta berättelser om kärlek och förlust, där varje låt bryter språkbarriärer med en uppfinningsrik och skarpsinnig melodikänsla. Lyckan i ett passionerat möte fångas i de studsande elektroniska ljuden i "Tatiana", de melankoliska akustiska gitarrekoen i "Le Vide Est Ton Nouveau Prénom" och sorgen hos ett krigshärjat par i "Psyzook". Oavsett om det är skört eller dränkt i smutsig disco ligger kanske La Femmes sanna innebörd i den påverkan som Clémence, Marlon och Sachas gotiska mantran har, blandat med gästsångarna Clara Luciani, Jane Peynot, Naomi Greene, Mathilde Marlière, Angela Hureau, Battista Acquaviva och Sarah Ben Abdallah. Sacha om bandets allomfattande filosofi: "Vi gillar inte tanken på att ha en ledare eller en chef: alla bidrar till bandet med det de kan och vill." Inspelat mellan ett slott i Bretagne och en källare i Paris, och färdigställt med Sonny Diperri (Animal Collective) i LA, låter Mystère återigen bakgrunderna flyta ihop och världarna kollidera. Bandets eleganta retrofuturistiska surfpop har samma dos glamourös punkstomp som tidigare, men den här gången är den lagrad med en elegant blandning av influenser från Ennio Morricone, Marie Et Les Garçons discorocktouch och The Velvet Undergrounds lysergiska romantik. Genom ökad användning av stråkar och vidare utforskning av ljud innehåller Mystère också bandets nya kärlek till orientaliska ljud, turkisk disco, tuaregblues och medeltida psykedelia, till fasta referenser som Brian Eno och Pink Floyd.