Joe Krieg Quartet - Beau Gosse

Fakta Melodin står alltid i förgrunden för gitarristen Joe Krieg, och i den andan har han skrivit åtta låtar till sitt nya album ”Beau Gosse”, vars melodier ska förbli närvarande i lyssnarnas öron så långt det är möjligt. Men först bör titeln förklaras. Krieg har en fransk mor och växte upp tvåspråkig. ”Titeln betyder ’vackert barn’ i slang”, förklarade gitarristen. ”Min avlidne kusin, som låten är tillägnad, brukade hälsa på oss barn med det uttrycket. Jag förstod det inte riktigt då, utan trodde att han sa ’gros gosse’, alltså ’fett barn’. Missförståndet reddes ut senare. Jag skrev melodin till minne av honom.” Krieg spelade in albumet med sin kvartett, som sedan urminnes tider har trummisen Uli Kleideiter, men bandet har också ett nytt tillskott i basisten Simon Ort. ”Jag växte upp musikaliskt med Uli, och vi har spelat tillsammans sedan ungdomen”, mindes Krieg. ”Simon är däremot ny i bandet eftersom jag gillar hans sound och hans sätt att tänka kring stycken.” Matthias Bublath spelar piano, och han släppte nyligen albumet ”Orange Sea” med sin egen trio. Bandledaren vill inte vara utan ett andra harmoniskt instrument. ”När jag skriver mina stycken hör jag alltid ljudet av ett piano”, sa Joe, ”troligen för att jag kan spela lite själv. Därför har jag alltid en pianist i bandet.” En gäst gick med i kvartetten på de flesta låtarna, triombonisten Nils Wogram, som länge har varit en av Europas mest inflytelserika musiker på sitt instrument, vinnare av det ansedda Albert Mangelsdorff-priset, och vars flytande stil passar väl ihop med Joe Kriegs musik. ”Jag försöker alltid hitta något nytt”, förklarade gitarristen sin filosofi. ”På förra albumet arbetade jag med en komplett blåssektion, som lät mycket kraftfull. Men i allmänhet gillar jag tanken på en annan solist som gäst. Vid jazzfestivalen i Würzburg vände jag mig till Nils Wogram eftersom jag tyckte att han passade mina stycken.” Kriegs subtila och glittrande stil kontrasterar utmärkt mot Wograms trombon, som till exempel hörs i unisonopassagerna i ”In Tricle Finie”. Wograms dramaturgiskt smart utformade solo ackompanjeras sedan av gitarristen med mjukt klingande höga toner, medan rytmgruppen kraftfullt driver framåt. I balladerna ”Brother Jacques” och ”Sugarboat” muterar bandet slutligen till en kvintett, där alla kugghjul som sätts i rörelse av de fem musikerna greppar perfekt i varandra. En annan Jacques är tillägnad den korta ”Prélude”, som inleder det svepande och imponerande ”Music Superspreader”. ”Jag hade flera mentorer på min väg mot jazzen”, sa Joe Krieg, som växte upp nära Würzburg. ”Jaques var kännare av klassisk musik och ett stort Bach-fan, och jag umgicks mycket med honom. Därför tillägnade jag honom det här stycket, som låter mycket likt Bach.” Med ”Beau Gosse” har Joe Kriegs band lyckats med ett album som erövrar ett kultiverat ljudlandskap med stilfull smak och säkerhet. ”Det är lika viktigt att röra sig fritt inom sina egna musikaliska gränser och att gång på gång utvidga och flytta dem som det är att acceptera och omfamna dem”, sa bandledaren. Gitarristen har kommit en bit närmare detta mål på sitt nya album med sin varierade och dynamiska musik.