Kim Hyun-Chul - Sunset Into The Neon Lights (Original Soundtrack) (LP, Färgad vinyl, 180 gram)

Fakta Kim Hyun-Chul DONG-A RECORDS YEARS. De psykedeliskt präglade pop- och rocksoundet som Shin Joong-hyun låg bakom, och det studentfolkbaserade scenen ledd av Kim Min-ki, utgjorde under 1970-talet hjärtat i koreansk popmusik. Men detta hjärta kvävdes medvetet när diktaturen skärpte sina repressiva metoder i mitten av 1970-talet. Otaliga rock- och folkakter censurerades under anklagelser om ”osedlighet”. Tidens ledande artister, som Shin Joong-hyun och Kim Min-ki, befann sig i en situation där de varken kunde spela konserter eller släppa ny musik. Även under dessa mörka tider lyckades starka band som Sanullim ta sig fram, men radio- och TV-sändningar fortsatte att vara föremål för statlig granskning och censur. Musiken som nådde massorna bestod därför av lite annat än romantiska ballader, gayo för äldre generationer och tillrättalagd ”anständig” dansmusik. Den nya regim som tog makten på 1980-talet gjorde visserligen några försonliga gester, men censuren bestod. Musiker som tvingats till en lång paus gav till slut upp musiken helt eller hade svårt att anpassa sig till nyare trender. Runt mitten av 1980-talet, då skolband började spela heavy metal, dök nya friska vindar upp i Koreas musikscen. Det oberoende skivbolaget Dong-a Records var en av de centrala krafterna i denna nya våg. För singer-songwriters som ville skapa något nytt och annorlunda erbjöd Dong-a inte bara tidens främsta studiomusiker utan också fria tyglar under hela inspelningsprocessen. När musiker fick möjlighet att nå framgång utan att behöva uppträda i TV strömmade nya talanger till Dong-a. Kanske som en följd av att Sydkorea var värd för OS 1988 började radiostationerna spela ett något bredare musikutbud än tidigare, trots att de fortfarande stod under statligt inflytande. Fusionsjazz var bland de nya musikstilar som introducerades. När publikens reaktioner visade sig positiva började bolag som samarbetade med de stora skivbolagen ge ut jazz- och fusionsskivor. Snart framträdde nya artister vars stil hade sina rötter i sådana influenser. Bland dem fanns Cho Dong-ik och Lee Byung-woo, som bildade bandet One Day. Gayo-stilen, som hade börjat följa ett något banalt mönster, berikades med fusionsjazzinspirerade arrangemang och musikalisk skicklighet. Detta fick koreanska lyssnare, av vilka många nästan uteslutande hade konsumerat utländsk musik, att börja söka sig till fler inhemska skivor och lokala konserter. Så började den inhemska marknaden växa.