Juni Habel - Carvings (LP)

Fakta Öppna dörren till det gamla norska skolhuset i det glesbygdsnära landet som Juni Habel delar med sin täta familj, gå uppför trappan, så hamnar man i ett f.d. klassrum, hemmet för hennes nya album Carvings. Det är skapat sjutton år efter att gitarrlektionerna skulle jämna ut vecken i hennes bohemiska uppväxt, en sångbok om livets lärdomar som ger ett vidsträckt perspektiv när den navigerar genom personliga skuggor mellan mörker och ljus. Precis som hennes mer lättviktiga debutalbum All Ears vittnar om, har Habels musik vuxit fram ur hennes levda erfarenheter. Hon växte upp med sex yngre syskon tillsammans med hästar, hönor, får och grisar på familjegården, och hon var ett Forest School-barn. Idag har lite, och mycket, förändrats sedan hon valde bort staden till förmån för koselig: att bo tillsammans med maken Emil, vännen Isis, katten Lisa och hunden Sajo. Med i hushållet finns farmor Inger, som gav Habel hennes första gitarr när hon var tio år och alltid har haft stort inflytande på hennes liv. Den orubbliga andan av familj och natur är inristad i Carvings oskolade hållning. Med skönhet i skenbar enkelhet och en mänsklighet som utstrålar, likt musiken av Tia Blake, Julie Byrne eller Myriam Gendron, utvecklas Habels låtskrivande på hennes egna villkor. Det är ljudet av att möta vad moder natur än beslutar sig för att ta upp högst på listan. Inspelat mellan klassrummet (”big hall”), korridoren på andra våningen och hennes sovrum, med enkel utrustning och sång inspelad i en enda tagning, bjöd Habel in sin musikaliska familj: maken Emil Nøjgaard Petersen (elgitarr), Sofie Mortvedt, Ellen-Martine Gismervik och Håkon Brunborg (stråkar), Thea Hernæs (trummor) och morbror Sverre Thorstensen (kontrabas). Medproducenten, musikern och sångaren Stian Skaaden blev hennes melodiska förtrogna och experimentella medbrottsling och delade bördan genom att bygga albumets lager med en pipa, stråke på banjon, flaskor eller klockspel. När Habel spårar familj, förlust och sorg, natur, kärlek och musik, var noga med att ta av skorna vid dörren. I varje av Carvings djupaste spår väntar det varmaste välkomnandet. ”Möt Norges nya pastorala folkröst. Gitarrlinjerna rinner fram likt Nick Drake som spelar för Karen Dalton, tänk Sibylle Baier eller Julie Byrne.” – Uncut