Jerzy Semkow Polish Sinfonia Iuventus Orchestra Tworek Penderecki - Concertos 9 (CD)

Fakta Krzysztof Pendereckis Konsert för cello och orkester nr 2 (1982) beställdes av Berlins filharmoniker och tillägnades orkestern och Mstislav Rostropovitj. Det är ett av tonsättarens mest originella och utvecklade konserter, där Pendereckis kvasiromantiska idéer blandas med starkt dissonanta, sonoristiska partier som avsevärt berikar verkets mycket komplexa arkitektur. Trots att kompositionen delas in i åtta tydliga avsnitt lyckas Penderecki med det som tycks omöjligt givet partiturens snårighet: att skapa intryck av narrativ sammanhållning. Verkets formgivning bygger på upprepningar och dissonanser. Ett starkt kromatiserat motiv, som återkommer i korta partier i olika skepnader under stycket, är utgångspunkten för den formala utvecklingen. Under verkets gång är det nästan omöjligt att precisera vilken faktor som styr dess narrativa utveckling, med tanke på de många estetiska collagen och de ständiga förändringarna i uttryck och harmonik. Dessutom ger sig Penderecki oväntat in i geniala experiment som syftar till att utnyttja orkesterns potential maximalt. Pendereckis Sonat för cello och orkester är ett exempel på tonsättarens strikt avantgardistiska och sonoristiska tänkande under mitten av 1960-talet. Verket skrevs 1964 och hade världspremiär samma år vid Donaueschinger Musiktage, med Siegfried Palm, en cellist specialiserad på samtida musik, som solist. Verket består av två delar som har mycket gemensamt i uttryck men är texturellt olika. Den övergripande stämningen är en av oro och oundviklighet. Det smidigt flytande, lugna berättandet i första satsen bygger på långa motiv i stråkarna. I den andra satsen genomgår idémosaiken en mycket omfattande förändring, där slagverksgruppen ansluter sig till solisten i förgrunden som en kontrapunkt till cellon.