Jérome - LP2 (LP)

Fakta Bildat i London 2019 har den italiensk-svensk-grekiska duon Annalisa Iembo och Stella Mathioudakis långsamt finslipat sin råa soul-musik, som står i kontrast till deras klassiska musikutbildning. Den improvisatoriska flykten från den hyllade debuten ”Moods” har förvandlats till ett pulserande industriellt monster, en subtung kaskad av noir-gelé. ”LP2” spelades in under fem dagar i ett litet rum på den italienska slätten och utvecklades sedan vidare och finslipades mellan Italien och Sverige under pandemin. Det är som om techno-resterna från tidiga Downwards Records och Regis/Surgeon-samarbeten graciöst har förstörts till en flytande, rytmisk landsbygdsdröm, där glädje och ljusstrålar tillåts titta fram försiktigt. Ingen låt kan fånga Jeromes anda bättre än öppningsspåret ”2050”, ett stadigt, djupt och extatiskt lågt dunk som lägger grunden över metalliska vassrör som vinden smeker. Stellas kommanderande haiku skapar mänsklig empati. ”Push Me Harder” är en hymn inspirerad av EBM med James Cox från London-hårdrockarna Crows på sång, en försiktig, drivande klubblåt som övergår i det psykedeliska med ”Humans - Sta Oneira”, ett kusligt, lugnande och saligt pianofinal som renar bort all tidigare alien-instabilitet. ”Life's Eye”, albumets mittpunkt, kretsar kring en koncentrisk beat, en tribal LFO-stinger följd av kickdrum-raveren ”DRBS”, ett parallellt party där det bästa från Kraftwerk-inspirerad Detroit-techno snabbas upp och spottas ut med skärvor av brus och klocka. Owen Pratt från Londons industriella Uncanny Valley sjunger på ”Gargoyle”, en långsam trance-rökare som vackert glider över i ”Leela”, en fantastisk påminnelse om hur Jeromes musik förenar kropp, rörelse och värme, samtidigt som den betonar och utforskar syntetiska verkligheter och klubbkultur, en organisk reaktion på att övervinna smärta (Is Space Is Time) genom tillväxt, befrielse och hjärta.