Jenny Mae - What's Wrong With Me: Singles and Unreleased Tracks 1989-2017 (LP)

Fakta Jenny Mae gjorde bara två fullängdsskivor, som kom ut två år från varandra under 90-talets indierock, när små skivbolag växte upp som svampar i en tropisk regnskog. Liksom så mycket av musiken från den tiden förbisågs den lätt och försvann. Jennys musik fick en liten men hängiven publik, och den togs upp inte bara av många fanzines utan även av Rolling Stone, Spin, Interview och till och med Entertainment Weekly. Hon spelade konserter och en del turnéer med Guided by Voices, Magnetic Fields, Neko Case, Chris Knox och fler, men på scen visste man aldrig vad man skulle få se. En bra kväll kunde det bli ett djupt gripande set sjunget med hennes söta mellanvästernröst, en annan kväll en kvinna som knappt kunde stå, med keyboarden glidande av ett barbord hon ställt upp på scenen, eftersom hon oftast saknade ett keyboardstativ. Jenny levde som en motor sväljer bensin, het och snabbt, fast hennes bensin var alkohol, som hon använde för att dämpa en odiagnostiserad schizoaffektiv sjukdom. I början av 2000-talet gick hon på några veckor från att bo i Coral Gables till att bo på gatan i Columbus, Ohio. Hon förblev hemlös i nästan tre år i Columbus och Miami, med olika fängelsevistelser och många sjukhusbesök, tills hon dog 2017, väntat, på ett sjukhus omgiven av sin familj och sina vänner. Hennes musik var söt, catchy och ibland rå, vissa låtar lika korta som Bob Pollards, som var en av dem som stöttade henne, och andra täta elektroniska arrangemang som låg närmare My Bloody Valentine eller OMD. Hon växte upp på landet i Ohio som fan av Beach Boys och Beatles och började skriva låtar i gymnasiet. Så småningom började hon spela in på en lånad Tascam 4-spårare i slutet av 80-talet, med låtar lika oskyldiga som Daniel Johnstons eller Marine Girls. Några av de tidigaste inspelningarna finns samlade på den här samlingen, som sträcker sig från 1988 till 2016. Den sista inspelningen, den förkrossande ”Not Another Bad Year”, gjordes några månader före hennes död. Samlingen innehåller många av låtarna hon gjorde under åren före sin död, bland annat hyllningen till hennes goda vän Jim Shepard, och låtar hon skrev medan hon längtade efter Ohio när hon spårade ur i Miami. Sida två innehåller några av de singlar hon spelade in för olika indieskivbolag, som inte funnits tillgängliga sedan mitten av 90-talet, samt flera outgivna låtar från en tredje skiva som aldrig blev av. Hon var en kraft för alla som kände henne, och hon saknade ambition, eller kanske organisationsförmågan, att göra det som människorna omkring henne ansåg vara "normalt". Hon var inte gjord för ett traditionellt liv.