Jean-Francois Pauvros / Gaby Bizien - Pays Noir (LP)

Fakta Tidigare outgivna, de tre spåren på Pays Noir kommer från inspelningar gjorda samtidigt som de för kultalbumet No Man's Land (FFL 026LP), producerat av Jef Gilson 1976 och utgivet på vinyl av Souffle Continu Records 2017. Vid utgivningen lyftes skivan fram av Actuel, Rock & Folk och Melody Maker, och No Man's Land tabula rasa är resultatet av fritt flödande experiment som föddes av slumpen, om man ska tro de två musikerna. Deras förhållningssätt till fri improvisation var dessutom oberoende av dem som var insatta i vad som hände i de kretsarna, vilket gör det ännu mer otroligt. För att understryka det kommenterade saxofonisten Evan Parker (redan en ledande gestalt inom genren) albumet vid tiden, förvånad över de två fransmännens nyskapande. Fyllda av samma glöd som No Man's Land, främst på gitarr och trummor (men återigen, inte bara...), skapar Jean-François Pauvros och Gaby Bizien ett fantastiskt otyglat kaos av instinktiva kombinationer, frukten av en enorm komplicitet som vuxit fram under dagar av gemensamt spelande. De försöker förvandla rockens upproriskhet till fritt formade gnistor, något utan motstycke, och de är ofta poetiska – ah, den sista låten! Med den frenetiska klirrandet från Gaby Bizien i ryggen framstår Jean-François Pauvros utan tvekan som en av de stora franska improviserande gitarristerna, vid sidan av Gérard Marais (Dharma Quintet, Stu Martin Trio), Joseph Dejean (Cohelmec Ensemble, The Full Moon Ensemble), Raymond Boni (som, liksom Pauvros och Bizien, finns med på Nurse With Wound-listan), Dominique Répécaud, Noël Akchoté och Jean-Marc Montera. Dessutom har duon en vild intensitet som bara hörs på inspelningar av duor som Bill Orcutt och Chris Corsano, Arto Lindsay och Paal Nilssen-Love, Thurston Moore och John Moloney, samt Mesa Of The Lost Women. En sorts fransk no wave före sin tid. Licensierad från Jean-François Pauvros. Obi-strip; omvänt tryck; upplaga om 500 exemplar.