Ibex Clone - Gravity (LP)

Fakta Som människor utvecklar och implementerar vi system. Mekaniska, vetenskapliga, politiska, musikaliska. Två antaganden brukar följa med. För det första: dessa system skiljer oss från den naturliga miljön. För det andra: när ett system väl är implementerat borde det finnas kvar på obestämd tid. Men dessa antaganden förbiser en djupare sanning. Som människor skapar vi visserligen system. Men bara som en del av världen omkring oss. Vi är själva system som utvecklas inom större system. Ett tredje album kan vara mycket: en radikal förändring i ljud eller ämne, ett kommersiellt genombrott, en slapp omarbetning. Alltid en utveckling. Med Gravity har Ibex Clone oundvikligen och vackert utvecklats ännu längre in i sig själva. Inspelad i en bakgårdspunkhåla av Memphis ljudlegend Andrew McCalla låter Gravity äntligen som Ibex Clone på riktigt. En kraftfull liveträdd trio, obunden av lojalitet mot några genremarkörer, som skapar fysisk musik i den miljö som passar dem bäst. Där deras två första album projicerade försiktiga utopiska visioner genom en glasaktig, kantig lins, drar Gravity allt inåt mot något helt varmare och starkare, personligt och omedelbart. Det här är folkfärgad rock i stil med Kinks och Fairport Convention, men filtrerad genom en grumlig SST-känsla, ett tydligt progressivt album med lika mycket plats för popkrokar som post-punkens blick mot horisonten. Stöttad av Alec McIntyres slingrande basgångar sträcker George Willford ut sig i avslappnade solon och ambienta passager med flangade, e-bowade gitarrer. Trummisen Meredith Lones tar en betydligt starkare vokal roll, hennes röst en silverkant som för bandets täta, berusande arrangemang in i svängiga call-and-response-öronmaskar och lyfter fram allvaret och omsorgen i Willifords Pollard-liknande vokala kalistenik. Gravity presenterar ett moget band som kör på full kraft och förenar den muskulösa återhållsamheten hos Fugazis senperiod med den melodiska smidigheten hos Guided By Voices och Dinosaur Jr. Gravity knyter ihop säcken. Efter en lång period av dekonstruktion måste någon form av rekonstruktion ta vid. Snarare än att blicka framåt mot utopin finner Ibex Clone sig blomstra bland dagens skräp och hittar underbara nya saker att bygga av alla de gamla delarna.