Ian Matthews / Andy Roberts - Live At The Bonington Theatre: Nottingham 1991 (CD)

Fakta Andy Roberts och jag känner varandra sedan länge, närmare bestämt sedan 1970. Ändå hade vi inte setts eller hört av oss på nästan åtta år, sedan Plainsong upplöstes och jag flyttade till Kalifornien. Allt det förändrades en kylig kväll i Brighton, och vår vänskap stärktes på nytt och har fortsatt fram till och med förra årets nedstängning. Jag hade bott i Texas i ett par år och spelat in tillsammans med min producent Mark Hallman, och jag hade just säkrat en bra turné i Storbritannien för mitt senaste album ”Pure and Crooked”. Mark kunde dock inte följa med på grund av studiojobb, eller så sa han i alla fall. Bara ett år tidigare hade han och jag överlevt en hård brittisk vinter, båda två däckade av en kraftig förkylning direkt vid ankomsten, innan vi till slut körde kors och tvärs över de vackra öarna och fullgjorde våra åtaganden. Mot slutet av turnén hamnade vi i det osmyckade bakrummet på en pub i Brighton. Jag visste att Andy fanns någonstans i trakten, men jag visste inte hur jag skulle få tag på honom och hade verkligen inte väntat mig att träffa honom. Det måste ha varit andra eller tredje låten när jag sökte av publiken, och se där var han, tre rader bakom, mitt i mitten, med sin dåvarande flickvän (snart hustru) Sal, och han strålade mot mig som den ökända Cheshirekatten. Mitt hjärta svällde. Här är vi 2021 och jobbar fortfarande tillsammans när suget kommer. Vi har preliminära planer, om pandemin tillåter, att spela några konserter senare i år, och vem vet, så länge vi kommer ihåg texterna och ackorden kanske till och med långt in i årtusendet. Jag skulle vilja berätta att jag minns detaljer från konserten på Bonnington Theatre, men det gör jag inte. Det är trots allt trettio år och några hundra konserter sedan. Jag minns att det var en familjeangelägenhet och att vi spelade som gäster tillsammans med Simon Nicol och Rick Sanders, vår utökade Fairport-familj. Jag minns att det alltid var en riktig höjdare att turnera och spela med Andy på den tiden. Framträdandena höll aldrig lägre än åtta på en skala från ett till tio, och det här var inget undantag.