Gerry Mulligan - Nocturne (2CD)

Fakta Gerry Mulligan - Nocturne Som ledare förberedde Mulligan arrangemang som alltid gjorde jazzen till ett samtal mellan musiker. Spelandet var framför allt ett utbyte av idéer. Mulligan hade en orubblig logisk känsla, något han visat redan från mycket unga år. Det första stora resultatet kom med de historiska inspelningarna av ”Birth of the Cool”: bandledaren var Miles Davis, men den verklige eminensen grise var framför allt denne pojke i tjugoårsåldern. ”Det var en konsert inspelad i Bologna exakt dagen efter Jerus sextiofemte födelsedag. Till den kvällen i Bologna hade Mulligan tagit med sina pålitliga Dean Johnson och RonVincent, som följde honom under den sista delen av karriären (han skulle dö knappt fyra år senare). Vid pianot satt Harold Danko, vars insats i mainstream-sammanhang alltid har varit förstklassig. Och ändå: hans blick, hans humor, hans stil – och den som varit på en av hans konserter kan bekräfta det – allt har förblivit levande, som om klippet inte längre satt i hans huvud utan någonstans i hans själ. Samtidigt, utan att förändra sin logiska känsla, vet den mogne Mulligan att gå rakt på sak på scenen. Om han ska swinga gör han det med all möjlig värme. Av kompositionerna från hans gyllene år, som Line for Lyons och Walkin' Shoes, ger han oss versioner som väcker minnet till liv. Men det är i de mer intima styckena som den senare Mulligans konst är som bäst. Bland dessa sticker ut Song for Strayhorn, en hyllning till Duke Ellingtons högra hand. Billy Strayhorn var kanske den musiker som påverkade honom mest i hans ungdom som kompositör och arrangör. För oss som lyssnar på honom i Bologna hittar Mulligan de mest uppriktiga och känslosamma tonerna för att hedra den lille store mannen.