François Tusques - Alors Nosferatu Combina Un Plan Ingenieux (LP)

Fakta François Tusques om Alors Nosferatu Combina Un Plan Ingenieux: ”Efter att Le Nouveau Jazz släppts i början av 1967 (CACK 014LP) arbetade jag i två år med Bernard Vitet, Beb Guérin och några andra vänner på en happening löst baserad på Lewis Carrolls The Hunting Of The Snark. Den hade ett starkt teaterinslag och vi framförde den på teatrar, museer, offentliga platser, institutioner... Den kom aldrig till vinyl, och jag lade snart ner idén när Sunny Murray och Alan Silva dök upp i Paris i slutet av 1968. Jag hade tänkt vända upp och ner på konventionerna för framträdanden med den här happeningen. Nu var jag fullt delaktig i en liknande revolution, den ”Nya musiken”, med dess egna upphovsmän. Äventyret med ’Snark’ var ändå aldrig över, och banden jag var med och ledde använde fortfarande de musikaliska teman (och metoder) vi utvecklat för projektet. Rubrikerna för framträdandena och bandnamnet i sig hämtades fortfarande från verk av ’fantastisk fiktion’: vi uppträdde till exempel som ’Boojum Consort’, och titeln på den här LP:n användes flera gånger på festivaler. Musiken på den här skivan står i stor skuld till free jazz men bär också på flera element från den tidigare happeningen (jag spelar till exempel även såg, marimba och orgel och undviker jazzreferenser). Mina kända album Shandar och ’Dazibao’ består delvis av samma material och spelades in under samma period, som varade ungefär från våren 1969 till slutet av 1971, när jag började distansera mig från den fria musiken. Den sista makabra inkarnationen av verket var föreställningen ’Who Killed Albert Ayler?’, vars politiska innehåll väckte kontrovers. Gérard Terronès övervägde att spela in den, han annonserade till och med om den, men inget blev av. Vi hittade inspelningarna i min källare. De gamla banden och kassetterna var omarkerade, eller så var fodralen (och tyvärr en del av musiken) skadade av tid, vatten och råttor! Så långt jag minns, och utifrån affischer och annonser för evenemangen, är de artister som medverkade i konserterna 1969–1971 och som utgör den här skivan Ronnie Beer, Joseph Déjean, Claude Delcloo, Earl Freeman, Beckie Friend, Eddy Gaumont, Beb Guérin, Noel McGhie, Jouck Minor, Barre Phillips, Aldo Romano, Alan Silva, Kenneth Terroade, Jacques Thollot och Bernard Vitet. Vilka, när, var (American Center ganska ofta), exakt, kan jag inte säga...”