EndgamE - Surrender (LP, Röd)

Fakta BLODRÖD VINYL. Surrender är debutalbumet i full längd från DJ, producenten och låtskrivaren Endgame. Han kliver för första gången fram som sångare och textförfattare, och Surrender är hans mest ambitiösa och sårbara verk hittills, ett slående uttalande med ögonblick av skönhet och brutalitet. Endgame har skapat en egen nisch i klubbkulturen. Han slog igenom som medgrundare av det legendariska kollektivet Bala Club och som resident på den radikala klubbkvällen Endless. Samtidigt har han under nästan ett decennium lett sitt ökända radioprogram på NTS, och numera sin skivbolag, Precious Metals. Han har banat väg mot strömmen av formelbaserad klubbmusik. En visionär DJ och producent, Surrender visar Endgame fortsätta denna bana med ett projekt som både förstärker de våldsamma klubbkonstruktioner han är känd för och ger utrymme åt att öppna upp sårade minnen och med dämpade, oförställda requiem. Tidigare har han gett ut skivor på Hyperdub, PTP, Golden Mist och Infinite Machine, och Endgames första utgivning på det egna skivbolaget Precious Metals är han på sitt mest eftertänksamma. Surrender är en djupt personlig skiva om förlust och att hitta mening i förtvivlan. Döden är ett återkommande tema, där faderns bortgång är ett centralt motiv. Minnet av faderns plågsamma sista stund gör att han sörjande begrundar tidens gång. Med denna ångest suddar han ut verkligheten och skapar en värld där änglar och demoner finns bland oss i en förfallen stadsbild, i linje med Todd McFarlanes verk. Inledningsspåret Faithless för oss in i denna värld, med den långsamma uppbyggnaden av industriell precision mitt i den dystra uppbyggnaden av hårda melodiska synthar. Vi dyker djupare in i denna vision med Barbed Heart, med en avgörande sång från scenens fixstjärna och mångårige samarbetspartnern Yayoyanoh, medan 808:or och skrapande hi-hats studsar mot varandra under hans basdrivna sång. No Heroes fortsätter resan in i det okända med ett kaotiskt flöde av syrliga riff, dånande percussion och en referens till hardcore-punkbandet Convergens brutalistiska hymn (spåret har lånat sitt namn därifrån). Requiem utgör skivans vändpunkt, när Endgame träder fram i förgrunden som sångare. Som namnet antyder är denna klagan en dyster reflektion över sorg; det minimalistiska instrumentalspåret låter Endgames hemsökta vers stiga fram, likt ett spöke bland röken i en svagt upplyst klubb. De mörka molnen bleknar i fjärran i Exhumed, när Bala Club-medlemmen och begåvade sångaren Organ Tapes eleganta, vemodiga sång speglas i Endgames sanguina verser och för in hopp i det innerliga instrumentalspåret, fyllt av melodiska utsmyckningar och basdunder som skakar. Den tematiska dimman tätnar i Abyss, när det pulserande och dödsdoftande instrumentalspåret vävs samman med Endgames sepulkrala sång. Likt ett budskap från tomrummet fungerar hans ord som en agnostisk hymn som river isär hans självbild. Kontrasten mellan hans klagande vers och instrumentalspårets intensitet är symbolisk för själva skivan, en dualitet där stunder av mjuk eftertanke möter en hård klangbild och skapar ögonblick av transcendens.