Coyote - Everything Moves Nothing Rests (LP)

Fakta När NuNorthern Soul närmar sig sin tioårsdag känns det passande att labelns nästa album kommer från Coyote, vars påverkan på den balearisk inspirerade scenen under 2000-talet kan sägas ha varit ännu större än Phil Coopers Ibiza-baserade label. Timm Sure och Ampo håller sig nästan uteslutande till labeln de grundade 2006, Is It Balearic?, och att de lämnar över sitt sjunde album till NuNorthern Soul visar hur högt de värderar labeln. Känslan är ömsesidig, eftersom Cooper länge har stött duons arbete och labelns noggrant utvalda utgivningar. Everything Moves, Nothing Rests är klassisk Coyote. Musiken är varierad men knyts samman av ett distinkt varmt, drömskt och taktilt sound. Albumet innehåller många subtila referenser till musikaliska och kulturella teman som länge varit ett underrapporterat inslag i duons verk (titeln är till exempel en hänvisning till de sju hermetiska principerna i den antika grekiska texten The Kybalion, ett verk som länge har fascinerat duon). De som känner till duons produktion kommer att känna sig som hemma. En rik, kärleksfull musikalisk väv med svävande ackord, dubbiga basslinjer, ekande röstfragment, vilsam instrumentering, färgglada synthmotiv och avslappnade beats. Albumets många klangliga höjdpunkter bildar tillsammans en sammanhängande musikalisk resa som tycks avslöja nya ljuddetaljer vid varje lyssning. Och vilka höjdpunkter. Där finns inledningsspåret ”Free To Choose”, där ljudtexturer som påminner om italienska dream house-låtar från förr samsas med ekande talad sång, kaskadande synthsolon och glimtar av akustisk gitarr ovanpå en grov groove, den flamencodubbiga shuffeln i ”Freya’s Song” och den längtansfulla klagosången i ”Nothing Rests”, vars svajande trumpetsolon, virvlande ackord, tumlande marimbamelodier och smittsamma trummor låter som en soluppgångsfilm i väntan. Kvaliteten slutar inte där heller. Många kommer att dras till de subtilt psykedeliska elektroniken, den tunga acidbasen och de suggestiva ambient house-ackorden i ”Vine of the Soul” och ”Fullness”, vars atmosfäriska synthsträngar, samplade talade röster, långsamma grooves och djup bas är klangligt likvärdiga med en öm omfamning. Sedan finns ”Writing on Water”, en rusande, hela tiden växande dansgolvsutflykt där rysningsframkallande pianomotiv, livsbekräftande stråkar och vågor av kaleidoskopiska synthljud slår runt en dubbig house-groove. Det utgör en fantastisk avslutning på ett passande suggestivt album från Nottinghams balearistmästare.