Chrome Chasm - Interpreter (LP)

Fakta Det här är ljudet av drömmarnas Texas, det filmiska Texas som frambesvärjs i film och i 1900-talets litterära och konstnärliga myt... stora mörkblå horisonter som sväljer det oändliga avståndet, en ensam poesi av ljud, men också en uppteckning av den iconoklastiska, psykedeliska, konstnärligt rebelliska sidan av Texas... Den sönderkörda rockmusikens Texas, avantgardet i betongsprickorna, det hänsynslöst använda, sinnesutvidgande drogernas Texas, de droppande östra kärren, husfesterna i Houston där skivor dånar nerför kvarteret och blir musique concrète i den heta sommarnatten. Chrome Chasms debutalbum Interpreter är ambient, minimalt i känslan, maximalt i texturen, vackert desorienterande, enormt rymligt, tills det inte längre är det. Det är en naturalistisk formförändrare som tar majestätisk form i de ovan nämnda elementen och sedan löser upp sig tillbaka till rått genetiskt material för att formas på nytt. Andliga jazztoner, pedal steel-stönanden och surrande, brusande ambientvisioner vänds upp och ner av gråvikta psykedeliska avslöjanden. Interpreters tre expansiva låtar bjuder på en mycket detaljerad framförande av dess tre skickliga musiker, och resultatet känns ofta som en vacker collage i realtid. Chrome Chasm bildades 2024 av tre av Houstons ljusaste underground-stjärnor: Mlee Marie (Hearts Of Animals) på altsaxofon, flöjt och röst (vars långa experimentella saxframträdanden var en inspiration till bandets bildande), Will Adams (Lower Dens/ Ka-Nives) på pedal steel, synth, slagverk och röst, och Tom Carter på gitarr. Carter har kastat en lång skugga över Texas psykedelia och amerikansk underground-musik i över 3 decennier, framför allt med Houston-baserade Charalambides, en kraftfull kreativ kraft under den experimentella och avantgardistiska psykedeliska musikens era före new weird America, och framför allt sedan dess med sitt solo-gitarrmagnum opus Long Time Underground (som av Pitchfork utsågs till ett av de bästa experimentella albumen 2015). Interpreters inledande låt ”The Star”, inspelad nästan helt live i ett rum och en tagning, är ett 16 minuter långt manifest om ”Dream Noir”. En skarpsinnig kännare av genreöverskridande kopplingar och de gemensamma trådarna i kosmische och andligt lutande ljudvärldar kan höra ekon av Cluster, skronket och skönheten hos Rahsaan Roland Kirk och den arkitektoniska ambienta flödet hos Harold Budd och Philip Glass i den tidvattenlika vågrörelsen av distorderad gitarr, mantraliknande saxofon och pedal steel-flöde. Från de dekonstruerade, pastorala inledande ögonblicken till det protoelektroniska centrum som stiger i en bombastisk polytonal klimax, låter Chrome Chasm aldrig narrativ båge vika för experiment och avantgardistisk teknik. Som grupp kontrollerar, öppnar, fyller och drar de ihop rummet med lätthet i väntan på emotionell vibration. ”The Star”, och albumet i sin helhet, känns mer som en gemenskap eller ett utdraget poem, i direkt kommunikation med lyssnaren, än som en ”fångad upplevelse”. Genom de tre långa låtarna på Interpreter driver Chrome Chasm en mästarkurs i att smälta samman framförandets energi i realtid med en abstrakt, sönderklippt mästares omtolkning av det bokstavliga. De kräver att lyssnaren möter musiken med drömlogik, och liksom de bästa drömförsäljarna bjuder de sedan in till en labyrint att falla in i och uppleva, en plats där förklaring och slutsats blir överflödiga och engagemang och fördjupning blir sublima.