Chris D / Poison Fang Society - Courtroom Wedding

Fakta Courtroom Wedding, det råa nya albumet av singer-songwriter-punkikonen Chris D. och hans nya band Poison Fang Society, följer på In the Red Records utgivning av två omfattande album med bandledarens Divine Horsemen, Hot Rise of an Ice Cream Phoenix (2021) och Bitter End to a Sweet Night (2022). Den stringenta, ekonomiska skivan med åtta låtar växte fram ur flera låtar skrivna strax efter nedstängningen under covid-pandemin, ursprungligen tänkta som material till en tredje Divine Horsemen-skiva. Men logistiska problem kring bandets medsångerska Julie Christensens möjlighet att spela in i Los Angeles ledde till en ny soloformation med rötter i det förflutna. Poison Fang Society-gitarristen Larry Schemel, senast med Death Valley Girls, och trummisen Johnny Ray från Tucson är båda veteraner från åttamannaversionen av Flesh Eaters som hörs på albumet Ashes of Time från 1999. De kompletteras av basisten, keyboardisten och gitarristen Sharif Dumani, som också spelade in skivan och var med och producerade tillsammans med Chris D. Låtarna Chris förde med sig till studion speglar en stilförändring: ”Jag försökte verkligen skriva mer traditionella låtar, men utan att de skulle låta anonyma. På de sista album, Divine Horsemen-skivorna, fanns det mycket mer klippteknik. Jag använde fortfarande klippteknik i texterna till den här skivan, men inte lika mycket. Texten till ’Cellars to Weep’ var starkt påverkad av låtar som Bob Dylans ’Subterranean Homesick Blues’ eller ’Highway 61 Revisited’, även om låten inte låter så. Jag ville behålla den sorts surrealistiska humor som Bob Dylan har, de där nonsensfraserna som får betydelse när de sätts ihop.” Med låtar inspirerade av ämnen så skilda som det beväpnade MAGA-paret som riktade sina vapen mot Black Lives Matter-demonstranter (”Goddamn Thieving Shame”) och de flärpiga lockrop som prydde 50-talets pocketböcker (”Sex Kitten”), visar Courtroom Wedding upp ett magert, kraftfullt sound som påminner om den vassa attacken från Don Kirk-eran av Flesh Eaters och den tunga stämningen på Chris andra soloalbum (som Stone by Stone), I Pass for Human från 1989. Liksom denna punkmästares främsta verk har den en elektrisk, plågad omedelbarhet. ”Courtroom Wedding låter mer live än Divine Horsemen-skivorna”, säger Chris, ”och jag tycker att det är något bra.”