Chris D / Poison Fang Society - Courtroom Wedding

Fakta Courtroom Wedding, det råa nya albumet av singer-songwriter-punkikonen Chris D. och hans nya projekt Poison Fang Society, följer efter In the Red Records utgåvor av två omfattande album med bandledarens Divine Horsemen, Hot Rise of an Ice Cream Phoenix (2021) och Bitter End to a Sweet Night (2022). Det spända, ekonomiska åttalåtarsetet växte fram ur flera låtar som skrevs direkt efter nedstängningen under covid-19-pandemin och som från början var tänkta som material till en tredje Divine Horsemen-skiva. Men logistiska problem kring medsångerskan Julie Christensens möjlighet att spela in i Los Angeles ledde till en ny solokonfiguration med rötter i det förflutna. Poison Fang Society-gitarristen Larry Schemel, senast i Death Valley Girls, och trummisen Johnny Ray från Tucson är båda veteraner från den åttamannaupplaga som hörs på Flesh Eaters-albumet Ashes of Time från 1999. De kompletteras av basisten, keyboardisten och gitarristen Sharif Dumani, som också stod för inspelningen och medproducerade med Chris D. Låtarna som Chris tog med sig till studion visar på en stilförändring: "Jag försökte verkligen skriva mer traditionella låtar, men utan att de skulle låta anonyma. På de senaste albumen, Divine Horsemen-skivorna, fanns det mycket mer cut-up-material. Jag använde fortfarande cut-up i texterna på den här skivan, men inte lika mycket. Texten till 'Cellars to Weep' påverkades starkt av låtar som Bob Dylans 'Subterranean Homesick Blues' eller 'Highway 61 Revisited', även om låten inte låter så. Jag ville behålla den sortens surrealistiska humor som Bob Dylan har, de där meningslösa fraserna som får betydelse när de sätts ihop." Med spår inspirerade av ämnen så skilda som det vapenbärande MAGA-paret som riktade sina vapen mot Black Lives Matter-demonstranter ("Goddamn Thieving Shame") och de sleazy lockrop på omslagen till pulpböcker från 50-talet ("Sex Kitten") visar Courtroom Wedding upp ett magert, kraftfullt sound som påminner om den vassa attacken från Flesh Eaters i Don Kirk-eran och tyngden på Chris andra soloalbum (som Stone by Stone), I Pass for Human från 1989. Liksom denna punkmästares främsta verk har den en elektrisk, plågad omedelbarhet. "Courtroom Wedding låter mer liveartad än Divine Horsemen-skivorna", säger Chris, "och jag tycker att det är bra."