Cannibale - Not Easy to Cook (LP)

Fakta LP-version; inkluderar tryckt innerhylla och nedladdning. Cannibale återvänder till Born Bad Records med Not Easy To Cook, deras andra album. Om Cannibales medlemmar fick tillbaka frukosten när de pratade om Not Easy To Cook skulle deras lyssnare bli förvånade. Dessa fyrtioåringar som signerats av Born Bad Records ger bilden av greaser-liknande garagerockare, men med bitar av exotica fastnade mellan tänderna, Nino Nardini och Roger Rogers Jungle Obsession (1971) på skivspelaren, och plastflaskesniffande tropisk glam spydd av någon inkarnation av Mike Myers från Wayne's World (1992). Varför nämna allt detta? För att det finns en värld av skillnad mellan början av Cannibales framgångssaga och det här, deras andra album. Det skulle inte krävas mycket för att känna som om Freddie Mercury dök upp i en Renault 16 för att spela marimba för gamla klumpiga rockfans. Och egentligen är det ungefär så: The Rocky Horror Picture Show (1975) möter Fela Kuti i gummistövlar. Mellan No Mercy For Love (BORNBAD 094CD/LP, 2017) och Not Easy To Cook bytte gruppen inte från psykedelisk cumbia till grovkornig autotune, utan åkte runt på vägarna som dopade cyklister, spelade mer än 100 konserter på under ett år och fick en hyllande pressbevakning; Johnny Hallyday själv fick inte sådan mediabevakning! Så vad är Cannibales hemlighet? Att vara gamla och ge 19-åriga killar som precis upptäckt marimba-instruktionsvideor på YouTube en omgång kok stryk? Visst, men det är lite mer än ett band med gamla gubbar. "Bandet lärde sig allt på vägen på under två år", säger Born Bads Jean-Baptiste Guillot. Låtskrivandet har de kunnat länge. Medlemmarna, överlevare från olika projekt, lyckades för att ingenting annat än musiken längre spelade någon roll. På så sätt är bandets avvikande bana inte så annorlunda från Vox Lows. Men det mest överraskande med "Not Easy To Cook" är den sinnliga stämning som framträder. Den är svår att sammanfatta annat än genom att jämföra dessa tio låtar med någon tryckkokare där bitar av dancehall, London-ska och hawaiiansk dub skulle ha kokat ihop. Det lilla mirakel som albumet åstadkommer, inspelat av bandet i sin avlägsna franska by: att låta fransk, men polynesisk fransk. Med Not Easy To Cook hörs grodor, fåglar och ljud från djungeln i ett vardagsrum. De som redan traumatiserats av Arthur Lymans vibrafon och Les Baxters loungemusik borde känna sig hemma.