Bryan's Magic Tears - 4 Am (LP)

Fakta LP-version. Inkluderar nedladdningskod. Minns ni de mottagliga amerikanska banden på oåtkomliga skivbolag i Midwest som i mitten av 1990-talet levererade refränger som skulle få Smashing Pumpkins att gulna av avundsjuka, med det sämsta ljudet i elektricitetens historia? Kanske inte. Bryan's Magic Tears skulle kunna ha varit ett av dem. Projektet startades för fyra år sedan av Benjamin Dupont (Dame Blanche) och har medlemmar och f.d. medlemmar från La Secte Du Futur och Marietta. Det har verkligen allt som krävs för att fylla den här nischen, som för övrigt har kommit ur bruk på senare år: giftiga melodier, gitarrer som växlar mellan piskrapp och smekningar, spöklika klanger och ett invecklat namn som syftar på någon obskyr parisisk syrahandlare. Men vänta: det här handlar inte om en fåfäng stilövning av några begåvade ungdomar som fantiserar om en tid de missade, inte heller ett sorgligt revivalmöte för gamla gubbar som fortfarande inte har kommit över att de fyllt 40. Om man lyssnar på Bryan's Magic Tears och tänker på 90-talet beror det inte på ljudet utan på ett tankesätt som var särskilt för tiden och för just den här fasen i tonåren, när de sista illusionerna efter Berlinmurens fall långsamt bleknade och de mörka molnen från första Gulfkriget hopade sig; denna sorglöst trötta melankoli som så väl skildras i Gregg Arakis filmer eller i låtar av Sebadoh, Beat Happening eller Nirvana, eller i den berömda raden från Lou Reeds "Romeo Had Juliet": "It's hard to give a shit these days". Ett tankesätt som förblir rent, intakt och klart i Bryan's Magic Tears musik, fritt från varje pose eller cynism, i tjänst av galna titlar som debuterade på deras första album (2016). Och det finns där igen i dag, ännu intensivare och mer precist på 4 AM, en samling galna hits: "Ghetto Blaster", "CEO", "Changes", hela albumet skulle faktiskt kunna nämnas. En skiva gjord för de klara, svala vårdagar då allt plötsligt ser ljusare, tydligare och mer intensivt ut. En uppenbar, oförstörbar, månbelyst, romantisk, arrogant, flegmatisk, desillusionerad skiva. Kort sagt en skiva som får dig att önska att du vore 18 igen.