Bryan Doherty - The Orphans & Poe

Fakta En förändring. Under covid-19-pandemin, när världen stängdes ner och många liv gick förlorade eller förändrades för alltid, genomgick jag en allvarlig förändring. Ett åtagande om nykterhet frigjorde nya kreativa krafter. Världens nya normal av tystnad och eftertanke ledde mig tillbaka till en mer formell gren av min musikaliska uppväxt: fullt noterad akustisk musik. Befriad från backbeaten och ackordschemana från min karriär inom jazz och pop fördjupade jag mig återigen i partitur och musiklitteratur. En spännande ny känsla av frihet fyllde mig med inspiration. Jag upptäckte en källa av tålamod och därmed förståelse och blev besatt av form. Helt fokuserad med penna i hand skrev jag outtröttligt från gryning till skymning. När jag berättade om denna nyvunna passion för en av mina största supportrar genom livet, min pappa, sa han att det lät som om jag ”sett ljuset”, en märklig vändning under en annars svår tid för oss alla.Om musiken...Stråkkvartett nr 1 ”The Orphans” (2023)Tanken på att skriva en stråkkvartett började plåga mig, eftersom detta vördade format kan vara skrämmande. Efter vad som till en början verkade vara fruktlöst arbete lade jag undan ambitionen för att arbeta med annan musik. Sedan en dag, när jag gick i ett skogsreservat i Chicago, dök en melodi upp i mitt huvud som senare utvecklades till en lovande grundsats för en stråkkvartett. Trots ett misslyckat försök till en andra sats växte min självsäkerhet, och återigen inspirerad av naturen skrevs sats I, II och III med grundsatsen nu som IV. Precis när jag trodde att hela verket var färdigt kom inspirationen till ytterligare en sats, kortare, livligare och mer sammanhängande, och utomhus dessutom! Jag följde min intuition och övergav helt grundidén, stråkkvartettens moder, till förmån för fyra av hennes avkommor. Det var en oförutsägbar process.Tre Poe-utdrag (2022)Medan jag skrev min första opera, The Bells of Fortunato, bearbetad efter Edgar Allan Poes The Cask of Amontillado, blev jag fast vid Poes författarskap. Jag upptäckte fler av hans berättelser med ögonblick fulla av liv och skönhet som verkade vara underbara möjligheter för sånger. Jag tog till slut en paus från Fortunato för att arbeta med sångerna som blev Tre Poe-utdrag. ”Even as it Was” kom först, följt av ”A Feeling for Which I Have No Name”. Båda kom ganska lätt och med stor glädje, men jag var inte nöjd med bara två. Även om jag till en början var skeptisk till musiken som blev ”To the Right and Left” sa något inom mig att jag skulle hålla kursen, och jag är nöjd med resultatet. Jag tyckte att de tre sångerna behövde någon form av inledning, och bilden av en hand som öppnar en stor bok, som i början av gamla sagofilmer, dök upp i mitt huvud. Detta inspirerade förordet och efterordet.The Thousand Injuries (2023)En del av ett av mina tidigare verk, en fantasi kallad Outside Motion in Stillness, gav mig idén att pröva mig på en opera. Jag läste igenom många pjäser, dikter och berättelser tills jag hittade rätt. Jag tror att det har funnits åtminstone ett par operor baserade på The Cask of Amontillado av Edgar Allan Poe, men det hindrade mig inte från att skriva min egen bearbetning, The Bells of Fortunato. Karnevalsscenen passade perfekt till den musik jag hade under uppsikt. Poes skrivsätt är underbart koncist och målande, och jag blev så fängslad att resten av musiken kom utan större tvekan. Efter en musikalisk inledning där en kör sjunger ”nemo me impune lacesset” (”ingen angriper mig ostraffat”) möter vi vår huvudperson Montresor, som sjungs av en sopran och framför operans enda aria. ”The Thousand Injuries” berättar om hennes förakt för den översittaraktige Fortunato.Musikerna och studion...Jag kan inte nog prisa musikerna på detta album. Hängivenheten till god framförande från varje enskild musiker hörs i varje ögonblick. Jag är verkligen hedrad över att ha gjort detta tillsammans med er alla. Jag vill uttrycka min djupaste tacksamhet till Doyle för att han satt samman denna drömkvartett för att med stor finess och övertygelse ge liv åt ”The Orphans”. Tack till Steve på SHIRK studios för det hårda arbetet, den ständiga coolheten och den professionella atmosfären som konsekvent bjuds.Särskilt tack till Matt Reed, Stu Mindeman, Margaret Casey och Tom Palmer.All min kärlek till Al och Ray.Till minne av Tom Doherty. Vila i frid, Thos.