Bill Evans - Quintessence (2LP, 180 gram, Gatefold)

Fakta Gör er redo, jazzentusiaster, för modal pianoglans i Bill Evans stil! Utgiven 1977 finns Bill Evans - Quintessence, där mästaren dyker huvudstupa ner i ett frodigt, melodiskt blåsarlandskap - en elegant, rökig överraskning. Låt oss börja med mannen själv. År 1977 var Bill Evans mindre pianist än filosof med 88 tangenter. Hans teknik? Fortfarande mjuk, fortfarande viskande, fortfarande kapabel att smälta diamanter. Men här för han sin lyriska poesi in i ett nytt sammanhang: en kvintett. Precis - inte bara hans älskade trioformat, utan en kvintett, folk. Inget skyddsnät. Ingen pianopall att gömma sig bakom. Bara ren harmonisk magi. Evans drömlag av stödjande musiker var en lysande uppsättning. Först Harold Land (tenorsax) - westcoastlegenden vars ton är så len att den skulle kunna passera som jazzsmaksatt gelato. Varm, eftertänksam och den perfekta motpolen till Evans kristallklara anslag. Sedan Kenny Burrell (gitarr). Han spelar med sådan finess att man kunde tro att han målade ackord med en sobelpensel. Aldrig bländande, alltid perfekt. På bas Ray Brown - jazzens egen ankare. Vill du ha groove? Då får du groove. Vill du ha soul? Han har det också, i överflöd. Och på trummor Philly Joe Jones. För om du ska swinga ringer du den man som fick Miles Davis band att svettas. Tillsammans bildar de en enhet så tight att den i praktiken är en telepatisk jazzcirkel. De stödjer inte bara Bill - de utvidgar honom! Vad finns på menyn? "Sweet Dulcinea" - en låt som visar att man inte behöver spela snabbt för att säga något djupt. "Bass Face" - Ray Brown får strålkastarljuset, och vilken glans han har. "Martina" - en vals så vacker att den borde ha en varningsetikett: kan orsaka eftertänksamt blickande mot horisonten. "Second Time Around" - en standard för ett album som handlar om elegans, subtil swing och raffinerat musicerande. "A Child Is Born" - den typ av tolkning som får dig att tro att världen kanske inte är så dålig ändå. Så varför lägga till Quintessence i din samling? För att detta är Bill Evans utan trions bekväma zon, där hans frodiga harmoniska känsla dansar med förstklassiga blåsare och rytmgudar. Albumet är meditativt men aldrig sömnigt, introspektivt men aldrig självförhärligande. Det är rikt, varmt och fullt av den tysta självsäkerheten hos en mästare som sträcker på vingarna bara för att han kan. Den här nyutgåvan har hög kvalitet. Mastering av Kevin Gray och Steve Hoffman på Acoustech Mastering, dubbel-LP skuren i 45 varv och pressad på 180 gram vinyl hos Quality Record Pressings! Dessutom i ett Stoughton Printing Old Style Tip-On gatefold-omslag med repsäker matt yta. Kort sagt: saknas Quintessence i din jazzsamling är det som att äga en Picasso med ett tomt hörn. Det här är den sortens skiva som smyger sig på dig - inte bländande, men oförglömlig. Varsågod. Du förtjänar den här sortens kvintettmagi. Mastering av Kevin Gray och Steve Hoffman på Acoustech Mastering. Dubbel-LP skuren i 45 varv och pressad på 180 gram vinyl hos Quality Record Pressings! Stoughton Printing Old Style Tip-On gatefold-omslag med repsäker matt yta