Azymuth - Azimuth (LP)

Fakta Far Out Recordings återutger debutalbumet från Azymuth. Det är första gången skivan ges ut på vinyl utanför Brasilien, och Far Out har gett ”Azimuth” en dubbel LP-utgåva i tung vinyl med gatefold-omslag. Albumet innehåller några av bandets mest eldiga låtar och är helt enkelt ett milstolpsalbum i brasiliansk musik. Azymuth – José Roberto Bertrami, Ivan Conti samt Alex Malheiros och Ariovaldo – bildades i slutet av 60-talet, precis när Os Mutantes släppte sin debutskiva. Medan Mutantes utvecklade en psykedelisk ”amazonisk” version av västerländsk popmusik skapade Azymuth en futuristisk, elektrisk tolkning av amerikansk jazz, driven av samma rotfasta brasilianska ”swing” som Mutantes använde. Azymuths ursprungliga besättning bestod av José Roberto Bertrami på keyboards och synthesizers, Alex Malheiros på bas, Ivan Conti (kallad Mamão) på trummor och timbalor samt Ariovaldo Contesini på percussion. Bertrami var drivkraften bakom Azymuths sound, en kontrollfreak och musikaliskt geni som var besatt av den senaste tekniken och ville använda den för att tänja på musikens gränser på ett sätt som ingen annan i Brasilien hade gjort. Hans keyboardspel har gjort att man jämfört Azymuths musik med Herbie Hancocks produktion från början av 70-talet, men med sin brasilianska swing är Azymuths elektriska jazzsound helt och hållet deras egen. Conti är en impulsiv och oerhört energisk trummis, och den verkliga hårdkokta carioca:n i trion. Alex Malheiros lärde sig sitt hantverk genom att spela med brasiliansk swings mästare, Ed Lincoln. Alex respekteras i Brasilien som en av de ursprungliga groove-mästarna. Bertrami blev känd som arrangör i mitten av 60-talet, och i slutet av 60-talet arrangerade han för drottningen av brasiliansk musik, Elis Regina. Det förde honom upp i de stora ligorna, och i början av 70-talet arrangerade han för den framväxande scenen med tv-novellor. När han inte jobbade reste Bertrami till New York för att köpa de senaste keyboards och synthesizers, så att han hade det mest uppdaterade utbudet av keyboards i Brasilien. Hans arbete med tv-novellor gjorde att Bertrami kände de flesta A&R-personerna i den brasilianska musikbranschen, men när han 1973 skickade de demoinspelningar som blev kärnan i detta album till dem delade de inte hans vision, och ett skivbolag gick så långt som att säga att musiken var ”fel”. Albumet släpptes sommaren 1975 och blev en måttlig kommersiell framgång med 200 000 sålda exemplar. Öppningsspåret ”Linha do Horizonte” – en ljuvlig, melankolisk elektronisk saudade där djupa, filmiska synthar smälter samman med mjukt strumpad akustisk jazzgitarr – valdes ut till en tv-novell och sålde sedan en halv miljon exemplar, vilket lanserade Azymuth på den brasilianska musikscenen. Resten av albumet svikter inte: spår 2, ”Melô dos dois bicudos”, kopplar in Azymuth i det brasilianska elnätet för en skiva elektrifierad, psykedelisk samba funk med dånande militärtrummor, gnisslande sirener och psykedeliska synthar. Spår 3, ”Brazil”, är en lunkande basledd groove där Bertrams melodi ger låten en charmig, oskyldig naivitet, och spår 5, ”Caça a Raposa”, är en boogie-jazzfunk-groove där Bertrami lägger till en sångmelodi i stil med Flora Purim. Azymuth blev sedan en av 80-talets mest sålda jazzartister med sina senare album för Milestones, utan tvekan det största jazzbolaget under det decenniet. ”Azimuth” är albumet som satte igång allt för dem, skivan som blev ritningen och definitionen av deras ”samba doido / crazy samba”-sound.