Armand Hammer & The Alchemist - Haram

Fakta När man ser tillbaka på Haram mer än fyra år senare är det lättare att se helheten. Vid tiden var det mycket uppmärksamhet på hur den här outsider-duon skulle klara sig under strålkastarna, vilket var rimligt, eftersom Armand Hammer aldrig tidigare hade gjort en enda producentskiva. Och nu jobbade de tillsammans med en levande legend. Med lite distans är det lättare att se hur Alchemist klev utanför sin bekvämlighetszon för att möta dem där de var, och hur alla tre artister sedan försvann till okänd mark. Blixtladdningen i ”Bring The Stars Out”, den asymmetriska dronen i ”Chicharrones”, fugue-bounce i ”God’s Feet” och lycka till med att hitta analoga motsvarigheter till ”Peppertree” eller ”Stonefruit”. Haram låter inte som något annat i ALC:s diskografi, och inte heller i Armand Hammers. Haram var ett engångsmästerverk som på något sätt innehöll några av det mest tillgängliga material ELUCID och billy woods någonsin gjort, men även några av deras mest experimentella, och allt lät sammanhängande.

Självklart gjorde de inte detta ensamma. KAYANAs gyllene röst höjer volymen på ”Black Sunlight”, medan Fieldeds sensuella alt klipps och skruvas på ”Aubergine”. Earl Sweatshirts gästspel på den solgenomströmmade ”Falling Out the Sky” är redan en klassiker. Curly Castro, Amani och Quelle Chris höjer alla värmen när de kallas in.

Men eftersom vi pratar om efterhand är poängen med Haram inte att den fortfarande låter lika bra som när den kom ut. Det fantastiska är att den faktiskt låter ännu bättre än då. Du behöver inte ta vårt ord för det heller. Spela upp den en gång, med lamporna nedtonade och något på is, och se om den inte tar dig någonstans nytt, igen.