Alvvays - Alvvays (10Th Anniversary/Blue Vinyl)

Fakta I februari 2024, strax innan tioårsjubileet av Alvvays debutalbum, nådde deras andra låt och singel ”Archie, Marry Me” hundra miljoner lyssningar på en enda plattform. För världens största popstjärnor är det ett vanligt resultat, men för ett nystartat indierockband som då skrev i ett farmhus på en avskild ö i Kanada var det ett enormt bevis på kontakt och brett genomslag. Det är inte konstigt. ”Archie, Marry Me” är ett mjukt stickande, träffsäkert roligt porträtt av ett vanligt problem i slutet av ungdomen: att gifta sig eller inte, att blanda in staten och risken för ekonomisk ruin när man redan har studielån och bara försöker klara sig. Det är lätt att känna igen sig i. Det är en hymn om förväntningar från samhället och om att trivas, om än lite motvilligt, i utanförskap.

Nu remastrat och återutgivet med den djupa spåret ”Underneath Us” för att fira ett strålande decennium av torr jangle, känns Alvvays så från början till slut. Från den inledande, förföriskt påstridiga hymnen ”Adult Diversion” till sci-fi-avslutningen ”Red Planet” och dess flykt undan leda. På lite mer än 30 minuter får vi en låt om att älska någon ända in i döden (”Next of Kin”), om hur hemlighetsmakeri förstör det man tror sig vilja ha (”The Agency Group”) och ytterligare en skarp låt om samhällets krav på kärlek och äktenskap (”Atop a Cake”). När Molly Rankin, Alec O’Hanley, Kerri MacLellan och Brian Murphy spelade in dessa låtar med Chad VanGaalen 2013, långt innan de hade skivkontrakt, var de i själva verket unga vuxna som försökte förstå dessa påträngande krav för egen del. Problemen åldras inte. Några av oss har bara haft turen att växa ur dem. Det skulle betyda lite om låtarna inte fastnade, om melodierna inte var lika tidlösa som ämnena. Men spänningen mellan Alvvays glitter och knäppighet och Rankins medvetet torra framförande kopplar dessa låtar till en stark och djup rockkontinuitet, från C86:s glans och Athens triumfer på 80-talet till den keltiska folkmusikens egen magnetiska uppriktighet. Varje låt har flera krokar: den glittrande trummaskinsdriften i ”Dives”, den brusfyllda gungningen i ”The Agency Group” och förstås den halvtveksamma och halvsäkra äktenskapsfrieriet i ”Archie, Marry Me” och det pärlemorfärgade gitarrlicket. Tio år sedan eller tio år framåt: här är tio låtar att stoppa i fickan och plocka fram när världens beslut verkar snurra som gitarrerna som formar dem.