Alois Haba - The Complete Piano Works

Fakta Alois Haba har gått till musikhistorien som en experimenterande tonsättare under 1900-talet. Han studerade i Wien och Berlin för Franz Schreker, studerade tonala principer i icke-europeisk musik och utvecklade sin egen teori om mikrointervallmusik. Hans entusiasm för mikrotonal musik har dock smalnat av uppfattningen av hans konstnärliga arv till enbart den experimentella delen, trots att mer än hälften av hans verk är komponerade i det vanliga halvtonssystemet. Som han själv sa försökte han "hitta vägen från icke-traditionell utbildning till konstnärligt oberoende skapande med starkt förändrad harmonik och melodik för att nå ett personligt uttryck i linje med vägen från Bach till Schumann och vidare till Reger." Han nådde detta mål i Sonaten op. 3, som fick mycket beröm av Schreker, medan Vítězslav Novák "med nedlåtande humor kallade den en 'sonat för tre händer'". Erwin Schulhoff uruppförde Två groteska stycken 1922 i Berlin tillsammans med verk av Satie, Casella och Stravinsky, och enligt en kritiker gjorde Habas kompositioner ett betydligt mer äkta intryck än mycket av det som omgav dem. Efter Toccata quasi una fantasia (1931) återvände Haba en sista gång till pianomusiken, 40 år senare i slutet av sitt liv, med sina Six Moods. Som student i Wien och Gent fokuserade pianisten Miroslav Beinhauer på musik från 1900- och 2000-talen. Han fick upp ögonen för Haba genom hans verk för sextondelstonsharmonium (Beinhauer är den ende som spelar detta instrument, som Haba skapade), och han gick sedan vidare till att studera Habas samlade verk för "vanligt" piano. Dessa verk är mindre kända och förtjänar uppmärksamhet. Den första kompletta inspelningen av Habas verk för "vanligt" piano. Överraskande nog utan mikrointervall.